allt det gamla goda

Som ni alla retronördar vet, så kan ett intressant föremål dyka upp när som helst.. och för att inte tala om, var som helst!

I ett sterilt, vitt, litet personalrum på en av mina arbetsplatser stod den här läckra kaffepannan, alldeles bortglömd och fläckig. Jag visste direkt att jag skulle göra vad jag kunde för att förvärva den och frågade därför artigt om jag kunde få överta den mot att ge dem någon form av motsvarighet till sitt personalrum.  



Efter en liten stunds skratt och skämt kring den något underliga frågan "- skulle jag kunna få er.. kaffekanna?" så framkom det att de inte alls hade inte behov av en sådan. Den stod bara och skräpade så jag behövde inte ens ge dem något i utbyte.

Jag fick Hollywood med mig hem på studs! Serien Hollywood i rostfritt stål med bakelitdetaljer ritades av den danske formgivaren Adam Thylstrup (1914-89) för AB Nilsjohan under 1960-talet och innehåller även grytor.



Efter bad i varmt vatten blandat med bakpulver (vilket sägs vara effektivt mot kaffefläckar och avlagringar) och lite rapsolja på bakeliten så ser den nu exemplarisk ut, så som den förtjänar! Rörstrandskoppen utan namn samtycker.



Ibland har man tur, och visst hade kaffepannan tur som räddades undan det trista personalrummet för att sedan få komma till ett kök som ser precis ut som i dess ungdom? Den kunde ju inte ha fått det bättre! Kommentera gärna en rad eller två.

Idag, på påskdagens morgon ser det ut såhär i mitt femtiotalsinredda trettiotalskök. Vad tycks? Retro all the way är i alla fall melodin, inget nytt kommer över tröskeln.



I fönsterkarmen, ett fint påskkort som jag tyvärr inte fått i brevlådan utan köpt på Myrorna eller Emmaus. 20 öre är valören på frimärket och det är poststämplat 1957. Vill man ringa någon istället för att skicka ett kort så plockar man bara upp kobran!



Glad påsk tillönskas alla mina läsare, och glöm inte att kika in snart igen!

På en av mina arbetsplatser finns i trapphuset en uppsättning takarmaturer som direkt fångade mitt intresse när jag kom dit för första gången för ett par år sedan. En takkrona i mässing med nio kupor i rökfärgat glas på varje våning och en mindre variant som har tre kupor. Ni ser den i bakgrunden. Huset är i uppfört 1940 i omisskännlig funktionalism och har länge inrymt bankkontor och butikslokaler. Någon gång har man kostat på sig att köpa in denna uppsättning lampor.

Det finns bara en lampmästare som kan ha åstadkommit dem jag är bombsäker på att de är signerade Hans Agne Jakobsson (1919-2009) som 1951 grundade belysningsföretaget Hans Agne Jakobsson AB i Markaryd. Man har ju högt i tak, men kanske inte så högt som dessa praktverk kräver.

Vad säger ni om armaturernas mästare Hans Agne Jakobsson, och är det någon som inte håller med mig om att man kan tillskriva honom dem? Släng gärna in en kommentar!

Såg ni mitt inlägg häromdagen?

Det fanns ju sex gulorange lådor också, som jag naturligtvis inte lämnade kvar. Kunde inte hämta allihop på en gång bara, då jag inte är bilburen.



Även dessa sex bär Alstermo Bruk inpräglat. Jäklar vad snygga lådor de gjorde!



Jag tänkte nu ta tag i att strukturera upp min klädkammare med hjälp av de här..



..för visst är alla goda ting tolv? Med tolv så snygga lådor kan inget gå fel!

Jag är ju en sucker för äldre lampor och ju fler jag köpt, ju fler har de elektriska problemen varit. Ojordade stickkontakter till jordade vägguttag heter mitt vanligaste problem men det har inte varit den enda fnurran på.. sladden, så att säga.

Vi inleder starkt med en riktig snygging! Jag och min goda vän J var långt ute på landet på ett Emmaus Björkå för ungefär ett år sedan och golvlampan som jag hittade vändes raskt upp och ned, och skvallrade snabbt om att den var tillverkad av ASEA Belysning. Den föll jag verkligen pladask för, med sin veckade originalskärm fylld av ljusblå rosor. För 125 kr blev den min.





Vidare har jag en golvlampa till, som fanns i min farmors källare när hon sålde sin villa. Tack för det. Den är märkt Örsjö Armaturer i botten.





Jag bor ju i ett välbevarat funkishus byggt 1936 och har belönats med underbara lampstuckaturer som jag visat innan, men de kan ju knappast visas för många gånger! Här är den största.

Inför flytten till den här lägenheten letade jag efter en takkrona med strutformade kupor och behövde inte leta länge. Köpte den här på loppis av två tjejer som skulle flytta till USA, för 140 kr. Nerprutad från 200.



Även i hallen finns en mindre lampstuckatur. Tänk att jag får se dem varje dag! Lampan som har äran att hänga där, är en mindre ljusgrå lackerad takkrona med tygsladdar, märkt LYFA - alltså från vårt grannland Danmark. Gav 300 kr hos min favorit-antikhandlare (Teddys Antikshop på Norra Skolgatan 21) här i Malmö.



Som tidigare nämnt är ju huset från 1936 och ändå har jag bara en funkiskupa. Den köpte jag för 300 kr på Helsingborgs Antikmässa för ett par år sedan.

Efter att jag köpt den och gått omkring glatt med den hela dagen i en kasse på armen, upptäckte jag att den helt saknade el. Jag hade missat det totalt. Blev lite besviken men det gick ju att dra in, och den är värd det extra jobbet jag fick med den för vad hade passat bättre än den, i den lilla hallen utanför köket?



I köket hänger ett fynd som jag har sett tillskrivits danska Fog&Mørup, gav 40 kr på Södra Esplanadens Loppmarknad i Lund inför att vi skulle flytta in här. Prutade inte ens, för den här ypperligt passande kökslampan.



Några bordslampor har jag också, även om det är väldigt få saker som är rätt nog för att få komma över tröskeln. Den här stora lampfoten från Pukebergs Glasbruk har också skådats som karaff. Min kan ju vara en omgjord karaff men isåfall har den varit lampfot väldigt länge av att döma på slitaget uppe vid strömbrytarknappen.

Skärmen lyckades jag tjata till mig att få köpa på Erikshjälpen, de ville sälja den ihop med en horribel fot men jag sa att de kunde behålla den. Till slut gav de sig och gamla fina skärmar är ju som bekant inte lätta att hitta!



Vi avrundar med mina senast inköpa skönheter, ett par lampfötter i stram formgivning signerade Bergbom, heja Malmö! De var helt mörknade i mässingen och hade smutsiga sladdar med ojordade stickkontakter och en knappströmbrytare som fattades när jag köpte dem billigt, men efter omfattande putsning och renovering ser de nu ut såhär när de väntar på passande skärmar.





Nu vill jag ha kommentarer! Lysande, eller hur? Hehe.

Jag har lyckats lägga vantarna på sex förvaringslådor i papp från.. ja vad tror ni? 1960-70-talen? Fann dem på lagret till en av mina arbetsplatser och fick lov att ta dem om jag ersatte dem med något annat. Snabbt for jag till ett stort och för de flesta välbekant blågult möbelvaruhus som sålde tvåpack lådor i liknande storlek för 19 kr.

Så efter en tur till det där möbelvaruhuset och för 3x19 kr fick jag de här läckerbitarna med mig hem!



Det är präglat "Alstermo bruk" på dem, vilket jag inte sett innan..



..och visst är de nästan för snygga för att stå gömda i en klädkammare?



Vad tycker ni? Släng gärna in en liten kommentar!

Det här vrålåket har jag kört väldigt mycket med i mina dar. Tyvärr lite mindre under de senaste åren då det är dåligt med förvaringsmöjligheter för mopeder där jag bor nu.



Min pappa fick den här äggskalsfärgade Monarken när han fyllde moppe 1964 och den har hängt med sedan dess. Stockholmaren kallades den här något lyxigare varianten med helkromad tank, kromade stänkskärmar, kromade fälgar och fyrkantig framlykta med inbyggd hastighetsmätare.

35 km/h gör den under raksträckor och goda väderförhållanden! På bilderna har jag putsat den som tusan med Autosol, tjusigt värre.



Motorn är av fabrikat Husqvarna och kallades Flintamotor för sin kantiga form, mopeden har 2 växlar och en tvärt avslutad Spätta, vilket man kallade den sista delen på avgasröret/ljuddämparen. Tänk vilket femtiotalsuttryck, spätta! Spättan brukade annars vara spetsig, tydligen. Pappa tycker sig minnas att den kostade mellan 1000 och 1300 kr när den inhandlades en gång i tiden i den lokala cykelaffären.

Tänk vad snygga mopeder var förr, eller vad säger ni?

I en mycket trevlig livsstilstidning som är välbekant för alla retronördar blir det dockskåpsspecial i nästa nummer, och jag fick frågan om jag ville möblera ett sextiotalsskåp med tidsenliga möbler och berätta om dockskåpssamlande. Klart jag ville!

Så jag var i Stockholm på en kreativ och rolig fotografering..



..och tidningen kommer ut om ungefär en månad! Ni får veta vilken, när det är dags!

..gärna Allt det gamla goda på Bloglovin! Många nya prenumeranter önskas i år!
 

Jag grävde fram den här stora ljusstaken på loppis i helgen, och med grävde menar jag bokstavligen! Den låg begravd i en stor kartong med julsaker, längst ner i botten. Jag såg bara en mässingshållare på ett svart skaft och tänkte direkt Ystad Metall och Gunnar Ander men när jag kom hem och började undersöka det närmare leddes jag in på Piet Hein-spåret istället, att ljusstaken skulle heta Karlavagnen och inte alls vara från Ystad Metall.

Piet Hein (1905-96) var en av Danmarks mest kända arkitekter och möbelformgivare, kanske mest känd för ellipsbordet. Hans utbildningsbana korsade så olika banor som konst, fysik och filosofi och Hein har ofta kallats  universalist på grund av sin mångfaldiga bakgrund.



Kanske beror det på Heins vetenskapliga väg till sin konst, som många av hans ljusstakar har uppkallats efter stjärntecken som t.ex. Mars, Venus, Jupiter, Saturnus och inte minst Karlavagnen. Idén till Karlavagnen går tillbaka till hans exil i Argentina under andra världskriget, då han var tvungen att lämna Danmark för att hans hustru var judinna och Hein själv var ordförande för en antinazistisk förening.

Eftersom saknaden av Danmark var stor under hans vistelse där och Karlavagnen inte syns på det sydliga himlavalvet,  utvecklade han ljusstaken Karlavagnen i ett enda exemplar. Den skulle påminna honom om Danmark och lysa för honom under denna mörka period av hans liv. På 1950-talet producerades Karlavagnen i mässing i en mindre upplaga. Senare producerades den av Piet Hein A/S (från 1999). Karlavagnen har plats till sju ljus och stakens enskilda armar kan flyttas så att de kan både stå på en rak linje och i en cirkel. Tack Lauritz.com för dessa lärdomar!

 

Så är min ljusstake en Piet Hein.. eller? Den ska ju ha producerats i mässing och dagens modell är gjord i helstål. Men min svarta i järn då, med ljushållare i mässing, en kopia från Ystad Metall? Armarna på min går heller inte att flytta som det står ovan. Hmm.

Vi retronördar har ju teman ibland, att vi alla visar samma pryl. Den här gången har det snackats om te- och kaffekannor, och jag har tydligen lyckats samla på mig fyra stycken sådana.

Den första är den heliga dyrgripen som bara står till prydnad. Om jag vore tedrickare så skulle jag med all säkerhet använda den vid finare tillfällen. Tekannan ur serien Berså för Gustavsberg var i produktion 1960-74 och ofta hör man att Stig Lindberg ritade bladdekoren, men i själva verket gjordes den av en man vid namn Krister Karlmark under 1950-talet. Stig Lindberg har dock formgivit servisdelarna, som är av modell LL och fick namnet Bohus.

Tekannan trillade över mig för ungefär fem år sedan i Småland. Min dåvarande chefs mor skulle rensa hemma och hade hört att jag gillade Berså, hon tänkte då ge mig tekannan, lilla smörasken och sockerskålen med lock men jag menade att jag inte kunde ta emot dem utan att ge henne en liten slant i alla fall. Hon kollade upp vad Berså-delarna brukar säljas för och om jag minns rätt så ville hon ha 600 kr för de tre delarna till slut. Det fick hon och jag har sedan dess vårdat min felfria tekanna. Den var aldrig använd, hon tyckte den var opaktisk..



..och av samma kvinna, min dåvarande chefs mor, fick jag också en läcker flätad termos i turkost och gräddgult, märkt KOKHETT på locket. Den ville hon inte ta emot betalning för ens.

En mintgrön Melitta-kanna som det även finns filterhållare till, men en sådan har jag inte. Den här är kommer också från Småland, minns inte riktigt var jag köpte den men har för mig att den kostade 50 kr.



Till sist nytillskottet, loppad i Sundbyberg för 25 kr under min antikhelg i Stockholm. Märkt Skultuna och ett måste i ett 1950-talskök.. eller vad tycker ni? Kommentera gärna en liten rad eller två!

Det vankas ett litet tema, nämligen ljusstakar. Jag inleder starkt med de absolut snyggaste jag vet. Håller ni inte med? Mässing och bakelit, en fantastisk kombination. När de säljs brukar det stå "Nilsjohan, 60-tal", är det någon som känner till fakta kring dem så upplys gärna mig och bloggens läsare!

Jag har dem som ni ser i båda storlekarna, och de förekommer även med andra färger på bakeliten. Vinröd ser man ibland.



De är ju märkta Nilsjohan, men en närmare datering hade ju varit trevlig. Sitter du på en sådan, hör gärna av dig!



Vidare har vi byggbara ljusstakar från tyska NAGEL som är väldigt populära bland oss retronördar. Vanligast är den kromade varianten, men jag har valt den i mässing (eller mässingsfärgad, åtminstone). Letade länge efter dem, de är inte alls lika lätta att få tag på i den färgen, men så sprang jag på en hel drös på den stora loppmarknaden på Bella Center i Köpenhamn som hålls två gånger per år. Fick en hel drös som sagt, för 500 DKK, tror jag det var. Ett klipp!



Mässing är svårt att få nog av och formen på paret nedan är väl läcker, eller vad säger ni? Märkta GNOSJÖ i botten, heja Småland.



Träljusstakar i matta eller halvmatta lackeringar är också populära hos retronördar, gärna svarta eller röda. Jag har ett par svarta..



..och ett par grå. De grå är märkta "Svensk Slöjd" undertill.



Det här är min påskljusstake, den åker alltid fram vid den tiden på året och står alltid på en tryckt femtiotalstalsduk med gula ljus i..



..och det här är mina köksljusstakar. De står i stringhyllan tillsammans med några äldre kokböcker. Den längst fram är min farbrors (född 1943) gamla hemkunskapsbok tryckt 1958.



Era trevliga kommentarer är som vanligt välkomna!

Hej och hå vad blåsigt det var, hej och hå vad mycket folk det var men jag har i alla fall för första gången i mitt liv inträtt i himmelriket, Svenskt Tenns butik på Strandvägen 5 i Stockholm. Ville inte gå därifrån..



..som ni säkert förstår! Vem som helst som uppskattar form och färg hade mått bra av ett besök här.



Lokalerna öppnade nyligen efter en omfattande renovering och var enligt mig, väldigt väl tilltagna. Man gick snudd på vilse! Men så är det också deras enda butik, varför de inte har butik i både Göteborg och Malmö är väl underligt?





Svenskt Tenn grundades 1924 av Estrid Ericson (1894-1981) och har sedan 1927 funnits på samma adress som idag. Ericson var en ung teckningslärarinna och började först med att formge tennföremål tillsammans med Nils Fougstedt, men i början av 1930-talet utökades sortimentet alltmer och man började arbeta både med mässing, silver, möbler för både inom- och utomhusbruk, tapeter, textilier, belysning och glas.

Idag finns likväl tändsticksaskar som papperskorgar att köpa hos Svenskt Tenn.



Ser ni vilken underbar textilavdelning..



..och tapetavdelning (från vänster först en liten skymt av Vårklockor, sedan Paradiset med både vit och svart bakgrund, Krysantemer i lite olika färgställningar och till sist Eldblomma).



Det fanns en egen avdelning för lampskärmar..



..och för kuddar. De flesta textilierna designades av Josef Frank men elefantmönstret som många förknippar med Svenskt Tenn är Ericsons eget mönster, ispirerat av resor hon gjorde till Afrika.

Idag känner nog alla inredningsintresserade svenskar till namnet Josef Frank, då man inte kan bläddra igenom ett nummer av Elle Interiör eller Residence utan att han dyker upp. Den österrikiskt födde formgivaren och professorn i arkitektur, Josef Frank (1885-1967) anställdes hos Svenskt Tenn 1934, Frank och Ericson samarbetade intensivt under en period på över trettio år och än idag känns Svenskt Tenns möbler och inredningsdetaljer som väldigt moderna och tidlösa.



Det brukar sägas att Josef Frank ritade alla möblerna och textilierna, och Estrid Ericson hade sinne för att exponera hans underbara formgivning.



Ovanför fåtöljen i mitt favoritmönster just nu av Frank, Tre Öar i Svarta Havet hängde..



..originalteckningarna på många av hans möster. Här, Manhattan från 1946. Tre Öar i Svarta Havet är hela tio år tidigare, formgivet 1936. Tänk er en sådan färgklick i land med magerår, fattigdom och trångboddhet.



Jag skattar min handväska i tyget Manhattan högt. Har haft den i lite drygt ett år, nästan varje dag. Sätter den aldrig på marken, aktar den för bilar som kör förbi skvättande vattenpölar när man står vid övergångsställen och så vidare. Dyr var den, men ack så fin!



Det brukar också heta att Estrid Ericson var väldigt förtjust i att göra vackra dukningar, här en dukning från butiken i lördags, säkert inspirerad av hennes. Ljusstakarna i par heter Tre Kulor och formgavs för Svenskt Tenn av kände silversmeden Sigurd Persson. Den höga ensamma ljusstaken heter kort och gott Kulan och ritades av Ericson själv.



Stolen 1165 i mahogny med detaljer i rotting, formgavs av Josef Frank 1947. Håller än idag, eller vad säger ni?



Soffa i ett av Josef Franks tidigaste textilmönster, Mirakel. På bordet den trearmade ljusstaken Vänskapsknuten som han ritade 1938.



Behöver man inte ett paket servetter så kanske man behöver skrivbok, musmatta, kortlek, grytunderlägg, grytvante, skärbräda eller bordstablett? Det fanns som sagt det mesta för att försköna hemmet här.



Släng gärna in en kommentar eller två, vad tycker du om Svenskt Tenn? Visst hade man kunnat inreda hemmet uteslutande med deras fantastiska saker? Jag hade kunnat det i alla fall!

Det blir absolut fler besök på Strandvägen 5!

Under min härliga Stockholmsweekend blev det naturligtvis några inköp. På Antikmässan blev det två inköp, först hittade jag en vacker vas (med väldigt svårtydd märkning, vet du vem som gjort den, upplys gärna oss andra!) i ljus matt glasyr som harmonierar fint med mina andra vaser. Vit keramik är grejen!



Den fick speciellt en vän direkt, på sideboardet.



Raskt efter vasen fann jag ett helt bord med Berså. Som ni kanske vet, så är Berså alltid överrepresenterad på mässor och i antikaffärer så när jag ser det kan jag lätt bara gå förbi. Men inte den här gången, för jag har ju sedan länge haft en ensam pepparströare och den har allt högre viskat om att den vill ha en partner. Så det fick bli en saltströare! Fick den för 250 kr, såg den på ett annat bord för 770 kr. Så ett rätt bra pris, eller?



I fredags kväll var vi ett gäng bloggare som sågs och köpte/bytte prylar. Benny på Porslinsbloggen hade åkt från Dalarna med bilen full av prylar och Jenny på La mômes Old fashioned upplät sin fina femtiotalslägenhet för ändamålet, vi som fick komma är nog alla tacksamma för detta mycket trevliga arrangemang!

Som ni kanske vet, så är vita krukor min grej. Hade informerat de deltagande i köp/byt-träffen om detta, vilket resulterade i att jag fick tre väldigt trevliga sådana (en märkt EKEBY, de andra två omärkta) med mig hem.





Och ett vackert rosmönstrat tyg, som ska bli soffkuddar.



Jag som gillar allt som är svartvitt och grafiskt, var ju tvungen att ha dessa två assietter, märkta CLEO och Upsala-Ekeby Gefle.



Några små serveringsfat i porslin, härliga pastellfärger som passar i mitt kök.



Inspirerad av senaste numret av Hus&Hem RETROs special om kaffekannor så köpte jag mig en egen för 25 kr i lördags under loppisrundan. Den är från Skultuna och rymmer 1,75 liter. Klart man ska kunna bjuda på kokkaffe i femtiotalsköket!



En väldigt funktionalistisk förkromad vägghängare. På baksidan har någon skrivit..



..något svårtytt, men datumet 12/7 -47 och signaturen EM framgår i alla fall. Undrar om det var när man satte upp den eller tog ner den.



Hittade också en vas, tyckte den såg ut att vara av god formgivning när jag fann den bland en massa bråte..



..vände på den och då såg det ut såhär. Jag ska känna lite på det, men jag tror den är till salu. Jag är inte så förtjust i formen.



Vilka ställen vi (jag och Jan med bloggen Form55) besökte under vår lördagsrunda kommer i ett eget inlägg, kika gärna in snart igen. Och en kommentar är välkommen!

..men ändå! Häromsistens visade många andra retrobloggar salt- och pepparset i mängder, här kommer lite fler. Kanske visade av någon annan, kanske inte.

Först har vi ett mycket trevligt inköp från Myrorna, som bekant hittar man inte alltid något där men när jag såg detta set visste jag direkt att det skulle följa med mig hem. Vad skulle passa bättre i ett blått och grönt femtiotalskök än de här? Jag tror att det stod 90 kr på prislappen, klart värt tycker jag.



Märkningen, Yourstone Keramik.



Vidare har vi tre riktiga pangfynd, jag har visat dem tidigare i ett eget inlägg men de tål att visas igen! Pierre Forsells klockrena femtiotalsklassiker för Gense i rostfritt stål och bakelit hittade jag för 5 kr/st på en väldigt smutsig och rörig loppis i Småland för ett antal år sedan.



Märkningen "GENSE 18-8 STAINLESS STEEL By Forsell".



När jag besökte Gotland sommaren 2006 försökte jag hitta så många loppisar som möjligt och när vi var i Slite sprang vi på en liten loppis i en villaträdgård och jag fick det italienska salt- och pepparsetet nedan och ett mörkblått Gefyr-fat med mig därifrån. Gav en tjuga för setet och en tjuga för fatet, minns jag..



..märknigen säger "ITALY" och jag har även sett dem i Köpenhamn med en tillhörande vinägerkanna.



Till sist, man måste ju ha några små ströare med kulörta plastlock om man kör femtiotal i köket! Jag har en liten samling.



Det är ju för väl att man kan krydda maten med stil, eller vad säger ni? Vilka gillade ni bäst? En kommentar eller två uppskattas som vanligt!

När jag konfirmerades (för ett antal år sedan) hade jag lyckan att få min mammas konfirmationsmedaljong från 1958. Den är i silver, har en omisskännlig femtiotalsform och går att öppna.



Inuti hade mamma bilder på sin stora idol, Elvis. Hon tog dock ur dem när jag fick medaljongen, för att jag skulle kunna sätta i egna bilder. Men Elvis hade gärna fått vara kvar för min del!



Baksidans mönster är också omisskännlingt femtiotal, tycker jag. Istället för att lämna baksidan slät och polerad, så finns små, små rutor.



Och såhär fin var mamma på sin konfirmationsdag 1958. Ser ni medaljongen runt hennes hals? Och handskarna, bibeln hon håller och fotografens signatur på fotot, som på alla äldre studioporträtt?



Jag vill som vanligt gärna ha kommentarer! Släng in en eller två!

Nej, det är inte mitt lilla barn som fyller ett år. Jag har inga barn och är nöjd med det.
Däremot är det Allt det gamla goda som för första gången såg dagens ljus, eller skärmens ljus, för ett år sedan idag!

I ett helt år har det runnit ner formuleringar genom fingrarna ut på tangentbordet och i ett helt år har jag fotat, fotat återigen fotat saker som går in under bloggens beskrivning "det lite gulnade, dammiga, orörda". Jag kunde inte ha uttryckt det bättre, det är exakt det jag vill fånga här. Det är en ynnest att ett helt år ha fått visa det jag gillar allra mest, och att ha fått så fint gensvar!

Ett stort sammanträffande är att detta råkar vara det 150:e inlägget också. Kommande år blir det garanterat mer av vita blomkrukor, röda pelargoner, skira femtiotalsgardiner och förnicklade fönstervred.. så kika in ofta, lova!

En väldigt retro rätt, eller vad säger ni? Jag slängde på fredagkvällen ihop en riktigt tjock och god ugnspannkaka.

Fick snabbt fram en duk, ett par bakelitbestick, ett Isi-glas till mjölken (i design av Lennart Andersson för Gullaskruf), en Gratina-tallrik (i design av Gunnar Nylund för Rörstrand) och sedan slank allt på bilden ner.



Hela skapelsen ser ni nedan. Den blev väldigt god och lyckad trots att jag aldrig gjort det förut.



Vad brukar du göra för retro-maträtter och efterrätter? Kommentera gärna! Det måste ju finnas hur många som helst..

..bör det ju finnas ett par "danska" träljusstakar. Så varför har jag inte skaffat ett par förrän nu?
Jo, antingen har de inte varit helt rätt eller så har de varit rätt men i flera hundra kronors-klassen. 

Häromdagen begav sig jag och min goda vän O till en av stans trevligaste loppisar, och hos min favoritsäljare där fann jag dessa..



..som är helt rätt! Den matta svarta ytan och den höga smala formen tilltalar mig. 50 kr fick jag ge, kanske inte superbilligt men jag kommer att uppskatta dem och använda dem länge. Min ena oidentifierade pinnstol fick agera i exponeringsstöd vid fotograferingen, det gjorde den bra.



Snygga, eller hur? Ett femtiotalshem måste ju ha minst ett par sådana ljusstakar, eller vad säger ni?
En kommentar eller två är som vanligt varmt välkomna!

Så var den äntligen min, nämligen ett stort fint exemplar av ytterfodret ur Upsala-Ekebys serie Adria. Det var efter mitt stora inlägg om blomkrukor som en annan retrobloggare hörde av sig och erbjöd mig den här, och jag var inte sen med att nappa på ebjudandet. Vad ska jag nu leta efter för blomkruka som är lite ovanlig?

Adria var i produktion 1951-52 och formgavs av Anna-Lisa Thomson. Krukan har förärats en syntetisk succulent och ett svart, mycket passande, fat fyndat i Norrland.



Femtiotalskrukornas Rolls Royce, eller vad säger ni?
Kommentarer mottages varmast!