Ögon på hus.
Under sina många resor i Sverige de senare åren har den här ruinromantikern samlat på sig vackra fönster. Här är ett urval.
Emmaljunga 2013.06.19
Älandsbro 2011.07.11
Älandsbro 2011.07.11
Älandsbro 2011.07.11
Älandsbro 2011.07.11
Bönhamn 2011.07.12
Billeberga 2012.03.19
Bjärnum 2012.08.08
Det våras på Vårgatan.
Det här måste vara en av de finare bilderna jag tagit, men titeln ljuger lite. Det är en morgon i augusti på bilden och det är inte Vårgatan men vi är ändå i mitt älskade trettiotalskvarter Östervärn nära Värnhemstorget i Malmö.
Östervärn bebyggdes från sekelskiftet fram till mitten av trettiotalet. Området ritades av stadsingenjören och stadsplaneraren Major Nilsson (egentligen Anders Nilsson, 1844-1936) som inspirerades av medeltida gatunät med oregelbundna kvarter och krökningar i gatorna. Östervärn innefattar Vårgatan, Värnhemsgatan, Östervärnsgatan, Höstgatan, Zenithgatan och Mellangatan.
Bebyggelsen består av teglade eller putsade fyra- eller femvåningshus främst från sent 1920-tal och första halvan av 1930-talet. Min uppfattning är att bostadsrätterna är fler än hyresrätterna men oavsett så har man i många fall valt att bevara portarna i original och sådant gillar vi ju, eller hur?
Dags för fler fina skyltar.
Det var ju ett tag sedan sist, men under sommaren har jag åkte jag på olika inköpsturnéer med loppisar som mål, och på så sätt fått se den hel del fler äldre skyltar med charm. Stig Johansson i Åhus har ingen skylt, men det behövs ju inte..
..när man har så tjusiga bokstäver, skir tyllgardin och vasst dörrhandtag!
Nästa ut är Centralbageriet i Gävle där jag fikade i somras..
..tätt följt av blomsteraffären i närheten som också hade neonskylt kvar från den gamla goda tiden.
Folkets Hus i.. ja, var då? Någon kanske vet? I Gästrikland var det i alla fall, kanske Hofors?
Bäckströms Hattar i Ystad. Rasande läckert..
..och naturligtvis även en helbild på skyltfönstret. Som att stiga in i en annan tid.
Grannar i centrala Ystad låg även de här två..
..och i samma stad finns också kemtvätten..
..och kaffekoppen.
Det var nog ett tag sedan ur och glasögon kunde köpas på den här adressen i Bjärnum..
..men Fridolfs Konditori i Ystad är fortfarande up and running.
Jag visade aldrig interiören på Folkets Hus Kusten i Stockvik strax söder om Sundsvall, det får bli i ett annat inlägg men en väldigt snygg skylt sitter på fasaden..
..och man sparade inte på krutet utan smällde även dit en skylt som visar att det fanns kondis där inne.
Jag blir i alla fall aldrig mätt på fragment från förr.. blir ni? Kommentera gärna!
Ruinromantik i Bjärnum.
Det syns verkligen att lilla skånska Bjärnum med idag knappt 2500 invånare har varit hjärtat i ett litet möbelrike förr i världen..
..vilket jag såg när jag passerade i augusti redan förra året men inte fått tummen loss att dokumentera förrän nu. Så jag satte mig på bussen från Hässleholm och åkte ut mot (för mig) helt outforskad mark.
Jag såg som sagt redan förra året att orten bjuder på många förfallna miljöer och sorgsna pärlor..
..som M. Mattsssons Möbelfabrik med de röda bokstäverna. Undrar hur bokstäverna kan vara så lysande röda när byggnadens färg för längesedan regnat bort.
Inte bara de gamla möbeltillverkarnas lokaler vittnade om eftersatt underhåll. Här ser ni ett tak som trots flagnande färg tjänar sitt syfte.
Vacker spegeldörr under masoniten.
Järnvägen nådde Bjärnum under 1890-talet och i början av det nya seklet som växte många möbelsnickerier fram. Omvandlingen till fabriksdrift dröjde inte länge, inflyttning skedde till orten och befolkningen fördubblades under 1900-talets första hälft.
Det lär ha funnits som mest ett 40-tal möbelfabrikanter i Bjärnumstrakten under 1950-talet...
..och efter en stund tappade jag räkningen på hur många olika gamla fabrikslokaler jag sett.
Isoleringen liknade vitt tomteskägg där den tittade fram under eternitplattorna.
Sängtillverkaren Hilding Anders som än idag är ett välkänt varumärke startades i Bjärnum 1939.
Ett av de ödehus jag stötte på, med både dörrar och fönster igenspikade. Det var tyvärr helt omöjligt att få en titt på interiören.
Inte så pjåkigt dörrhandtag, glömde för en stund att jag ville in och rota.
Ett rum med utsikt..
..och ett rum man såg rakt in i. Med lokalt producerade möbler, får man anta.
Jag blev förvånad när jag läste det, men det finns tydligen tio möberlindustrier kvar idag på orten och Skånetrafiken har planer för att återuppta tågtrafiken till Bjärnum. Vem vet, antingen får de tomma industrilokalerna möta grävskopan eller en ny gryning?
Historien om radioaffären och (den förmodade) NK Trivan.
Det började för några veckor sedan med en väldigt efterlängtad..
..loppisskylt. Jag har passerat den lilla nedlagda radio- och TV-affären i byn Billeberga mellan Landskrona och Eslöv med neonskylten kvar i alla år och har alltid tyckt det var lite spännande, hur det ser ut där inne och vad som döljer sig innanför persiennerna.
För några veckor sedan drogs persiennerna upp, det sattes fram allehanda ting i fönsterna och äntligen skulle jag få komma in och rota, bli smutsig om fingrarna och lycklig. En riktig dröm gick i uppfyllelse när jag igår vid lunchtid steg in i den lilla affären som varit tillbommad i alla år!
Göran Ågårdh (1932-2010) öppnade sin radio- och TV-affär i Billeberga 1958 och när hans kunder köpte nya apparater av honom tog han gärna in deras gamla i inbyte. På så sätt började han samla på dem men även på annan technica. Jag vet inte riktigt när radioaffären bommade igen men möjligen någon gång under 1990-talet när man började åka in till städerna eller till nya stora köpcentrum som växte fram i krokarna.
Det fanns en del radioapparater kvar men man hade även rensat ur husets gömmor och hittat glas, porslin, tidningar, LP-skivor, krukor, mässings- och kopparföremål..
..de hade även exakt en sådan radio som jag har hemma på byrån i hallen. Den närmast taket. En Concerton tillverkad 1953. Vad tycks förresten om tapeten? Den var säkert det vassaste man kunde ha på väggarna i sin affär 1958!
Skyltfönstret.
Innan Ågårdh gick bort fick Skånes Auktionsverk i Landskrona hösten 2009 uppdraget att sälja hans samling vilken då omfattade ungefär 12.000 tekniska objekt såsom radio- och TV-apparater, grammofoner, jukeboxar, och skivspelare.
En stor teknikauktion hölls som fick internationell uppmärksamhet och lockade många samlare och entusiaster. Ågårdhs samling har omnämts i Guiness Rekordbok vid flera tillfällen som världens största privata samling med den här typen av technica.
Vem kunde ana att allt detta dolde sig där inne? Hela samlingen har ju knappast gått att inhysa i den lilla butikslokalen, det lilla kontoret och den tillhörande lägenheten på ovanvåningen utan har nog krävt en hel del mer plats.
Notera den inte fullt lika vassa femtiotalstapeten inne på kontoret, och gardinen! Det fanns fyra längder men vad ska jag med fler gardiner? Haha.
De tillhörande garagen innehöll också radioapparater..
..och i ett av dem befann sig en ung Björn Borg på väggen.
Den turkosa fåtöljen med armstöd i trä borta i det högra hörnet ville jag gärna ha men tyget var sönder lite här och var, så jag avstod.
Vad jag inte visste, men har kunnat läsa mig till var att Ågårdh förde dialog med kommunen och ville öppna ett radiomuseum i byn, han hade till och med sett ut en byggnad som kunde passa men då de aldrig nappade och tyckte det var en idé värd att hjälpa honom med, så blev det aldrig av. Trist, tycker jag.
Vad fick jag med mig därifrån, undrar ni kanske? Det blev ingen radio. Jag hade gärna velat ha en liten nätt variant i teak av vassare formgivning men jag hittade tre små svarta och turkosa femtiotalsljusstakar..
..och framförallt, fåtöljen som de står på! Jag tycker den är väldigt lik någonting ur serienTriva från NK. Triva som ritades av Elias Svedberg fick man allt lov att montera själv då möblerna började tillverkas i mitten på 1940-talet och de levererades i platta paket, innan IKEA rönte stora framgångar med samma sak.
Det sitter dock ingen liten bricka undertill som skvallrar om tillverkaren, och det finns inte heller någon brännmärkning eller märkning alls. Jag har vänt och vridit på det och kommit fram till att träet i Triva-serien var svärtat. Det har inte min fåtölj, den har heller inte samma klädsel som alla Triva-fåtöljer jag sett. Inte vet jag, snygg är den i alla fall och skön att sitta i!
Huset ska nu säljas och därför ska allt bort. Vi räddade i alla fall (den förmodade) Trivan som enligt dem som skötte ruljansen på loppisen hade stått i själva affären. En fantastisk bit radiohistoria, eller vad säger ni? Kommentera gärna!
Medborgarhuset i Eslöv.
Jag kan inte påstå att jag besöker Eslöv särskilt ofta men under semestern hade jag vägarna förbi och dokumenterade då stadens fantastiska medborgarhus som ligger precis vid tågstationen. Jag minns att jag som liten tyckte det var hemskt fult men jag har växt upp, ändrat uppfattning och med andra ögon ser jag nu en femtiotalspärla av sällan skådat slag.
Vi tar ett varv kring huset så ni får se alla läckra detaljer..
..som fönstrenas form och lampkuporna därinne.
En K-märkning är verkligen på sin plats. Underligt vore det väl annars.
Medborgarhuset uppfördes som ni ser nedan 1955-57 och var den nyutexaminerade arkitekten Hans Asplunds (1921-94) vinnande bidrag i en tävling 1947 som gällde just ett nytt medborgarhus i staden. Hans Asplund var son till den store funkisarkitekten Gunnar Asplund.
Han kallade sitt bidrag "Diagonal balans" och byggnaden består av tre delar, en cylinderformad liggande del med samlingssalar, en envåningsdel med foajé och ett högre parti med kontorslokaler.
Hans Asplund ritade även alla inredningsdetaljer och möbler, belysningsarmaturer, beslag.
Alla dörrar är i ett häpnadsväckande originalskick. Här ser ni lite av interiören och den atriumgård som finns.
Det är stil på konferensrummen. Svarta Sjuan-stolar formgivna av Arne Jacobsen.
Huset var, när det var nytt utrustat med för tiden väldigt lyxiga material som panel i amerikansk oregonpine, detaljer på trappräcken i handsvarvad marmor och golv helt i kalksten.
Ena delen av byggnaden ser ut som en gammal liggande, utfälld kikare. Ni ser liknelsen?
Baksidan. Notera belysningen..
..över det vackra glaspartiet.
Samma belysning över tavlan som visar vad som finns i huset..
..och jag funderade en stund på om det som står är aktuellt idag.
Till sist, vet ni vem som besöker medborgarhuset den femte september? SVT kommer på besök med gänget i Antikrundan! Hoppas de gör ett inslag om byggnaden och dess historia!
Är det något som gör ett besök i Eslöv värt, så är det alltså medborgarhuset! Jag rekommenderar det varmt!
Ännu fler härliga skyltar.
I takt med att årstiden blir grönare, varmare och ljusare ökar även min lust att upptäcka och jag nu samlat ihop lite fler fragment från förr. Dags för lite äldre skyltar som sitter kvar än idag, 2012. Det hoppas jag de får göra länge till! Men vad är grejen med manssymbolen? Jag har inte fattat galoppen.
Först ut är järnaffären i centrala Genarp. Inget stort centrum men det bedrivs alltså ännu järnaffär där..
..som följs av ett dito i Örkelljunga. Ingen järnhandel i lokalen idag, istället en loppis!
I lilla Kävlinge finns på affärsgatan en bok- och pappershandel som fortfarande är just det.
Precis den här typen av neonskylt med enkla avskalade bokstäver gärna i rött eller blått ser man ofta på mindre orter, där de av olika anledningar fått vara kvar.
Stora Hotellet i Markaryd har en väldigt femtiotalsdoftande skylt, inte tusan är den från hotellets byggår 1934..
..och från Markaryd till Järntorget i Göteborg. Biografen Draken invigdes 1956 och deras skylt är säkert samtida.
Läcker skylt har den här juveleraren på Sturegatan i Sundbyberg.
Det är alltid lätt att hitta en skylt som berättar var man inte får parkera. En återkommande klassiker. Här har ni en i Haga i Göteborg..
..och en här i stan.
Tänk er hur hemmafruarna på femtiotalet gick och fick lagt håret på den här söta lilla salongen i ett fint funkishus i Slottsstaden här i Malmö..
..i en tid då blomsteraffärens skylt såg ut såhär..
..och då LM Ericssons tjusiga logotyp såg ut såhär.
Det var dagens skyltskörd. Fler inlägg på gång, kika snart in igen! Och som vanligt, känner ni till något om det jag visat på bilderna.. eller vill skriva en rad ändå, gör gärna det!
Först ut är järnaffären i centrala Genarp. Inget stort centrum men det bedrivs alltså ännu järnaffär där..
..som följs av ett dito i Örkelljunga. Ingen järnhandel i lokalen idag, istället en loppis!
I lilla Kävlinge finns på affärsgatan en bok- och pappershandel som fortfarande är just det.
Precis den här typen av neonskylt med enkla avskalade bokstäver gärna i rött eller blått ser man ofta på mindre orter, där de av olika anledningar fått vara kvar.
Stora Hotellet i Markaryd har en väldigt femtiotalsdoftande skylt, inte tusan är den från hotellets byggår 1934..
..och från Markaryd till Järntorget i Göteborg. Biografen Draken invigdes 1956 och deras skylt är säkert samtida.
Läcker skylt har den här juveleraren på Sturegatan i Sundbyberg.
Det är alltid lätt att hitta en skylt som berättar var man inte får parkera. En återkommande klassiker. Här har ni en i Haga i Göteborg..
..och en här i stan.
Tänk er hur hemmafruarna på femtiotalet gick och fick lagt håret på den här söta lilla salongen i ett fint funkishus i Slottsstaden här i Malmö..
..i en tid då blomsteraffärens skylt såg ut såhär..
..och då LM Ericssons tjusiga logotyp såg ut såhär.
Det var dagens skyltskörd. Fler inlägg på gång, kika snart in igen! Och som vanligt, känner ni till något om det jag visat på bilderna.. eller vill skriva en rad ändå, gör gärna det!
Satellitförorten Kortedala.
Jag har besökt Göteborgs första förort Kortedala som än idag bär många spår av en svunnen tid. Låt oss börja med en neonskylt (för att sedan längst ner även avsluta med en neonskylt) på Kortedala torg, som det just vid min fotografering passande nog satt fåglar på.
Göteborgs första förort invigdes 1959. Redan 1952 presenterades planerna på Kortedala som togs emot med entusiasm och glädje då trångboddheten och bostadsbristen var stor och den nya förorten kunde ta emot hela 21.000 boende. Spårvagen drogs genom den nya stadsdelen som fick hela fyra hållplatser också. I Göteborg var det första gången som en stadsdel uppfördes utan att direkt angränsa till den befintliga stadsbebyggelsen. Torget var modernt med bibliotek, varuhus, många små butiker men även med ovanligheter som parkeringshus utrustat med bilhiss och ett s.k automatcentrum för folk kunde handla när de andra affärerna stängt.
Bebyggelsen blev varierad i det något bergiga landskapet och vi passerade under vår promenad både punkthus, lamellhus, radhus och villor. Allt verkade vara uppfört i någorlunda samma tidsepok och färgerna är milda, snälla.
Kortedala är en riktig idyll, vågar jag påstå! Tanken var att skapa en "stad i staden" med en varierad bostadsbebyggelse och ett rikt utbud av service. I mitten av 1960-talet nådde stadsdelen sin "topp" med 28.000 invånare.
I ena delen av förorten där gatorna bär namn som Lördagsgatan, Söndagsgatan och Helgdagsgatan finns det många fina till synes arkitektritade villor från 1950- och 60-talen. Här är en..
..och vid Gregorianska gatan finns den områdets mesta 1950-talspärla, en före detta kiosk som ritades 1956 av arkitekten Sven Brolid.
Året därpå kom självaste kungen Gustav VI Adolf och den dåvarande stadssekreteraren samt ordföranden i Göteborgs stadsfullmäktige på besök för att inspektera bygget. Idag är kiosken tyvärr i dåligt skick men det fanns målarfärg och byggmaterial där inne, kanske är det något på gång?
Som ni ser så svävar den gamla kiosken över gatan. Tänk, vad häftigt det måste ha varit när den var nybyggd en gång i tiden..
..och tänk er den här platsen fast 50 år tillbaka i tiden, där skulle man varit!
Jag skulle säkert köpt varm korv med pucko, haft tuperat hår och tyllunderkjol på mig.
Skira gardiner.
Områdets andra torg, Citytorget, domineras av Ovrells livs med en av de snyggaste neonskyltarna jag sett hittills. Notera hemmafrun med barn och hund på tur till affären, inuti skyltens "O". Ovrells livs är idag en ICA-butik.
Jag rekommenderar varmt en arkitekturpromenad 1950-talspärlan Kortedala, är du i Göteborg så ta en tur med "vagnen", linje 6, 7 eller 11 tar dig dit.
Skriv gärna en rad eller två!
Göteborgs första förort invigdes 1959. Redan 1952 presenterades planerna på Kortedala som togs emot med entusiasm och glädje då trångboddheten och bostadsbristen var stor och den nya förorten kunde ta emot hela 21.000 boende. Spårvagen drogs genom den nya stadsdelen som fick hela fyra hållplatser också. I Göteborg var det första gången som en stadsdel uppfördes utan att direkt angränsa till den befintliga stadsbebyggelsen. Torget var modernt med bibliotek, varuhus, många små butiker men även med ovanligheter som parkeringshus utrustat med bilhiss och ett s.k automatcentrum för folk kunde handla när de andra affärerna stängt.
Bebyggelsen blev varierad i det något bergiga landskapet och vi passerade under vår promenad både punkthus, lamellhus, radhus och villor. Allt verkade vara uppfört i någorlunda samma tidsepok och färgerna är milda, snälla.
Kortedala är en riktig idyll, vågar jag påstå! Tanken var att skapa en "stad i staden" med en varierad bostadsbebyggelse och ett rikt utbud av service. I mitten av 1960-talet nådde stadsdelen sin "topp" med 28.000 invånare.
I ena delen av förorten där gatorna bär namn som Lördagsgatan, Söndagsgatan och Helgdagsgatan finns det många fina till synes arkitektritade villor från 1950- och 60-talen. Här är en..
..och vid Gregorianska gatan finns den områdets mesta 1950-talspärla, en före detta kiosk som ritades 1956 av arkitekten Sven Brolid.
Året därpå kom självaste kungen Gustav VI Adolf och den dåvarande stadssekreteraren samt ordföranden i Göteborgs stadsfullmäktige på besök för att inspektera bygget. Idag är kiosken tyvärr i dåligt skick men det fanns målarfärg och byggmaterial där inne, kanske är det något på gång?
Som ni ser så svävar den gamla kiosken över gatan. Tänk, vad häftigt det måste ha varit när den var nybyggd en gång i tiden..
..och tänk er den här platsen fast 50 år tillbaka i tiden, där skulle man varit!
Jag skulle säkert köpt varm korv med pucko, haft tuperat hår och tyllunderkjol på mig.
Skira gardiner.
Områdets andra torg, Citytorget, domineras av Ovrells livs med en av de snyggaste neonskyltarna jag sett hittills. Notera hemmafrun med barn och hund på tur till affären, inuti skyltens "O". Ovrells livs är idag en ICA-butik.
Jag rekommenderar varmt en arkitekturpromenad 1950-talspärlan Kortedala, är du i Göteborg så ta en tur med "vagnen", linje 6, 7 eller 11 tar dig dit.
Skriv gärna en rad eller två!
Fler härliga skyltar.
Först och främst, alla skyltar, all arkitektur och allt som har med oförvanskade miljöer att göra har nu fått en egen kategori som heter "K-spaningar". Mycket nöje med den!
Havgårds Hovkörsnär finns sedan 1944 på Bergsgatan här i Malmö, och det har nog inte varit lätt att genom åren vara stans största pälshandlare i en stadsdel som Möllevången där antalet djurrättsaktivister är många. Havgårds har tre likadana fantastiska skyltar som den nedan, men inget neon lyser längre. Istället finns strålkastare över var och en.
Vi fortsätter med att titta på 3 x högst oönskad cykelparkering i ordningen gammal, nyare, ännu nyare. Den översta i emalj är ju vassast, eller vad säger ni?
Det finns många små "Malmö Elverk" här i stan. Funkisstil på bokstäverna och funkisstil på själva det lilla huset.
En läckerbit som visar öppettider. Vad har klistriga bokstäver som sitter på dagens skyltfönster att sätta upp mot den här? Inget!
De vita plastbokstäverna som satt i alla hyreshus förr ger mig en känsla av välbehag.. av något lite gulnat, dammigt och orört. Precis som min slogan för den här bloggen! Idag kan man köpa både nyproducerade bokstäver, skyltar att sätta dem i, och faktiskt även hela brevinkast med plats för dem.
En favorit som jag har visat innan, stötte på den under en tur på landsbygden i somras. Åskan hängde litegrann i luften den där dagen i juni.
Tillbaks i stan igen, där vi hittar en förhållandevis vanlig skylt som sitter kvar än idag på en del portar. Bettleri är en äldre synonym för tiggeri och man undanber här även människor att gå och sälja varor från dörr till dörr i fastigheten.
Till sist, en skönhet av idag sällan skådat slag. Den här jätteneonskylten finns på Lilla Fiskaregatan i Lund, nästan uppe vid Stortorget. Det är än idag en juvelerare i lokalen.
Kommentera gärna, vad tycker ni om skyltarna? Jag får nog ge mig ut på runda snart och leta efter fler!
Havgårds Hovkörsnär finns sedan 1944 på Bergsgatan här i Malmö, och det har nog inte varit lätt att genom åren vara stans största pälshandlare i en stadsdel som Möllevången där antalet djurrättsaktivister är många. Havgårds har tre likadana fantastiska skyltar som den nedan, men inget neon lyser längre. Istället finns strålkastare över var och en.
Vi fortsätter med att titta på 3 x högst oönskad cykelparkering i ordningen gammal, nyare, ännu nyare. Den översta i emalj är ju vassast, eller vad säger ni?
Det finns många små "Malmö Elverk" här i stan. Funkisstil på bokstäverna och funkisstil på själva det lilla huset.
En läckerbit som visar öppettider. Vad har klistriga bokstäver som sitter på dagens skyltfönster att sätta upp mot den här? Inget!
De vita plastbokstäverna som satt i alla hyreshus förr ger mig en känsla av välbehag.. av något lite gulnat, dammigt och orört. Precis som min slogan för den här bloggen! Idag kan man köpa både nyproducerade bokstäver, skyltar att sätta dem i, och faktiskt även hela brevinkast med plats för dem.
En favorit som jag har visat innan, stötte på den under en tur på landsbygden i somras. Åskan hängde litegrann i luften den där dagen i juni.
Tillbaks i stan igen, där vi hittar en förhållandevis vanlig skylt som sitter kvar än idag på en del portar. Bettleri är en äldre synonym för tiggeri och man undanber här även människor att gå och sälja varor från dörr till dörr i fastigheten.
Till sist, en skönhet av idag sällan skådat slag. Den här jätteneonskylten finns på Lilla Fiskaregatan i Lund, nästan uppe vid Stortorget. Det är än idag en juvelerare i lokalen.
Kommentera gärna, vad tycker ni om skyltarna? Jag får nog ge mig ut på runda snart och leta efter fler!
Att måla eller inte måla, det är frågan.
Här tänkte jag skriva något argt men jag hejdade mig lite. Det skulle vara något om att förvanska ett fint funkishus, men det här går ju att täcka över med ny färg. Det här fina funkishuset i ljusgul puts med mörkgröna fönsterfoder och dörrar har ett café i bottenvåningen som fram till nu inte haft någon skylt ovanför entrén.
Häromdagen när jag passerade fick jag en chock, då man antagligen anlitat en grafittikonstnär (glöm inte att jag vanligtvis är mycket intresserad och fascinerad av grafitti) för att bemåla fasaden kring caféets ingång. Men stackars det fina funkishuset! Här hade ju en mer.. gammaldags skylt passat mycket bättre.
Så att måla eller inte måla, det är frågan. Vad tycker ni? Stackars det fina funkishuset eller inte? Kommentera vad ni tycker!
Häromdagen när jag passerade fick jag en chock, då man antagligen anlitat en grafittikonstnär (glöm inte att jag vanligtvis är mycket intresserad och fascinerad av grafitti) för att bemåla fasaden kring caféets ingång. Men stackars det fina funkishuset! Här hade ju en mer.. gammaldags skylt passat mycket bättre.
Så att måla eller inte måla, det är frågan. Vad tycker ni? Stackars det fina funkishuset eller inte? Kommentera vad ni tycker!
DDR? Nej, men Kronprinsen.
Är vi i DDR en solig vårdag 1970? Nej, vi är i Malmös västra innerstad. Kronprinsen-komplexet stod klart 1964 och då fick Malmö en riktig skyskrapa, Kronprinsen (här med Hästhagens IP i förgrunden), med en höjd på 82 meter. Nog fan svajar det litegrann om man tittar uppåt när man tar ut pengar i bankomaten på marken nedanför!
Stilen har stora likheter med DDR-arikitektur jag stött på under mina Berlinresor.
Under 1950-talet lade byggmästaren Hugo Åberg fram idén om att bygga en skyskrapa på platsen där Kronprinsens husarregemente legat, men han mötte motstånd och inte förrän 1962 fick man godkänt av regeringen att uppföra höghuset.
Kronprinsenkomplexet med hyreshus, köpcentrum och serviceinrättningar i bottenvåningen ritades av arkitekten Thorsten Roos och började bebyggas 1959, höghuset har 26 våningar och de kringliggande husen har 10 våningar vardera. Jag gillar hur man piggat upp betongen på dem med pigga accentfärger! Själva höghuset är klätt med 1,9 miljoner mosaikplattor i olika ljusblå nyanser från Ifö-verken, ljusast är huset närmast himlen och mörkast närmast marken.
Byggherren Hugo Åberg ägde fastighetskomplexet fram tills att han omkom i en bilolycka 1969 då hans dotter Ulla ärvde allihop. Ulla Åberg har sedan dess varit fastighetsägare och drev företaget ända tills hon gick bort 2011, 84 år gammal.
Bor man i området går man säkert och handlar i butikerna och äter på restaurangerna kring Kronprinsen, men köpcentrat är idag något sömnigt. På 26:e våningen finns dock restaurang Översten, med fantastisk utsikt över stan.. och bort till Köpenhamn! Kronprinsenkomplexet förtjänar definitivt ett uppsving, så ni som bor i närheten, åk dit och upplev lite DDR.. i Malmö!
Stilen har stora likheter med DDR-arikitektur jag stött på under mina Berlinresor.
Under 1950-talet lade byggmästaren Hugo Åberg fram idén om att bygga en skyskrapa på platsen där Kronprinsens husarregemente legat, men han mötte motstånd och inte förrän 1962 fick man godkänt av regeringen att uppföra höghuset.
Kronprinsenkomplexet med hyreshus, köpcentrum och serviceinrättningar i bottenvåningen ritades av arkitekten Thorsten Roos och började bebyggas 1959, höghuset har 26 våningar och de kringliggande husen har 10 våningar vardera. Jag gillar hur man piggat upp betongen på dem med pigga accentfärger! Själva höghuset är klätt med 1,9 miljoner mosaikplattor i olika ljusblå nyanser från Ifö-verken, ljusast är huset närmast himlen och mörkast närmast marken.
Byggherren Hugo Åberg ägde fastighetskomplexet fram tills att han omkom i en bilolycka 1969 då hans dotter Ulla ärvde allihop. Ulla Åberg har sedan dess varit fastighetsägare och drev företaget ända tills hon gick bort 2011, 84 år gammal.
Bor man i området går man säkert och handlar i butikerna och äter på restaurangerna kring Kronprinsen, men köpcentrat är idag något sömnigt. På 26:e våningen finns dock restaurang Översten, med fantastisk utsikt över stan.. och bort till Köpenhamn! Kronprinsenkomplexet förtjänar definitivt ett uppsving, så ni som bor i närheten, åk dit och upplev lite DDR.. i Malmö!
Härliga skyltar.
Jag vurmar som så många andra för gamla skyltar, gärna med lysrör i neon. Förr i tiden var centrum i alla städer upplysta av neonskyltar, vissa enklare där det bara stod "Skor" kort och gott, medan andra kostade på sig exempelvis "Viola Hanssons Efterträdare".
Kafferepet nedan finns på Klarabergsgatan i Stockholm, precis vid Nils Ferlin-statyn, ni har väl inte missat den? Caféet finns kvar i bottenvåningen.
Köpenhamnskonditoriet finns i Slottsstaden här i Malmö..
..och har skyltning åt två håll så att man säkert inte missar dem.
Tänk vad läckert när den här mintgröna skylten tänds på kvällen. Här stavar man Conditori med C, till skillnad från ovan.
Radio- och TV-handlare hade alla små orter. Innan TVn lyssnade man på radio och när TVn slog igenom skulle alla ha en.
Det är trots allt inte så stort avstånd mellan Malmö..
..och Berlin. Uppenbarligen heter det "Frisör" där också. Bilden tog jag i Berlin i somras.
I centrala Kristianstad kan man inte längre hitta Hagasalongen inne på gården, tyvärr..
..och Nickes Frisersalong i Vinslöv hade nog sin sista kund för längesedan.
Däremot säljs det fortfarande garn i hörnet Lundbergsgatan/Nils Perssons Plan här i Malmö. Fantastisk skylt, den lyser säkert vackert på kvällen!
Blomsteraffären i korsningen John Ericssons Väg/Bellevuevägen har både kakel och neonskylt från en svunnen tid kvar.
Sist men inte minst, vi måste ju titta på minst en biograf! De kan ha underbara namn som Ritz, Saga, Astoria, Rio, Boulevard, Rigoletto, Camera och Grand men här har ni Bristol i Sundbyberg..
..och Fyris 1&2 i Uppsala. Döpt efter Fyrisån som rinner genom staden.
Fler fragment från förr är på gång.. mer skyltar kommer! Och posta gärna en kommentar, det värmer alltid!
Kafferepet nedan finns på Klarabergsgatan i Stockholm, precis vid Nils Ferlin-statyn, ni har väl inte missat den? Caféet finns kvar i bottenvåningen.
Köpenhamnskonditoriet finns i Slottsstaden här i Malmö..
..och har skyltning åt två håll så att man säkert inte missar dem.
Tänk vad läckert när den här mintgröna skylten tänds på kvällen. Här stavar man Conditori med C, till skillnad från ovan.
Radio- och TV-handlare hade alla små orter. Innan TVn lyssnade man på radio och när TVn slog igenom skulle alla ha en.
Det är trots allt inte så stort avstånd mellan Malmö..
..och Berlin. Uppenbarligen heter det "Frisör" där också. Bilden tog jag i Berlin i somras.
I centrala Kristianstad kan man inte längre hitta Hagasalongen inne på gården, tyvärr..
..och Nickes Frisersalong i Vinslöv hade nog sin sista kund för längesedan.
Däremot säljs det fortfarande garn i hörnet Lundbergsgatan/Nils Perssons Plan här i Malmö. Fantastisk skylt, den lyser säkert vackert på kvällen!
Blomsteraffären i korsningen John Ericssons Väg/Bellevuevägen har både kakel och neonskylt från en svunnen tid kvar.
Sist men inte minst, vi måste ju titta på minst en biograf! De kan ha underbara namn som Ritz, Saga, Astoria, Rio, Boulevard, Rigoletto, Camera och Grand men här har ni Bristol i Sundbyberg..
..och Fyris 1&2 i Uppsala. Döpt efter Fyrisån som rinner genom staden.
Fler fragment från förr är på gång.. mer skyltar kommer! Och posta gärna en kommentar, det värmer alltid!
The originalkök blues.
Jag bor i ett område med karaktär. Tack och lov. Jag skulle inte vilja bo på något annat sätt. Husen som bildar stora innegårdar och hela kvarter är byggda under 1930-talet. Många har kvar sin ursprungliga prägel med exempelvis portar i original.
Ju mer tiden lider, ju fler hus ombildas till bostadsrätter, fönstren och portarna byts ut, man bonar ekparketten och målar allt vitt. Sedan slänger man in en Eames rocking chair, en minimalistisk taklampa, hänger absolut inte upp gardiner och den pengagalna fastighetsmäklaren gör en annons som säger "högt i tak, underbara trägolv och massor av charm!"
Man vill ha karaktär men kök som har blivit en statuspryl vill man ha ett i rymdfarkost-stil?
Jag blir rent ut sagt förbannad när man värnar om äldre lägenheters charm, för det vill ju människor verkligen ha, men att man river ut ett platsbyggt kök i gediget trä för att sätta in.. prefabricerade spånskivor? Jag är inte svår utan förstår givetvis att ett kök som tjänat troget i över 50 år såklart är slitet men tror ni att det man sätter in idag håller lika länge? Aldrig!
För varje originalkök som rivs ut, för varje lägenhet som förlorar en del av sin karaktär gråter jag en antik-tår.
Just nu står det ytterligare en container här i mitt område med ett utrivet originalkök, så låt oss sjunga the originalkök blues, en sorgsen hymn till det gamla fina.
En kommentar eller två, mottages varmast!
Stans finaste port.
Det här är stans finaste port. Länge har jag spanat på portar, lika länge har jag vetat att detta är den vackraste. Ingen annan mäter sig med den här. Är den inte fantastisk?
Titta på de vackra och välarbetade detaljerna.
Huset är i övrigt lika fantastiskt som porten. Sparsmakat men överlägset, stiligt och helt oförvanskat. Ni ser ju balkongerna och fönsterfodren, här är det funktionalism i absoluta toppklass.
Svårslagen skönhet, eller hur? En liten kommentar är som vanligt uppskattad!
Titta på de vackra och välarbetade detaljerna.
Huset är i övrigt lika fantastiskt som porten. Sparsmakat men överlägset, stiligt och helt oförvanskat. Ni ser ju balkongerna och fönsterfodren, här är det funktionalism i absoluta toppklass.
Svårslagen skönhet, eller hur? En liten kommentar är som vanligt uppskattad!
Helt rätt.
Det finns inga fel i den här bilden. Inga alls. Visst är det fint när man kan säga det? Här har vi en stram tegelfasad, ursprungliga fönster, tidstypisk mosaik och bevarad CAFÉ-skylt. Belysning till skylten har man en gång i tiden kostat på sig också, här slog man på stort!
Det gör mig lycklig att se små fragment från förr, hur är det för er? Kommentera gärna!
Det gör mig lycklig att se små fragment från förr, hur är det för er? Kommentera gärna!
Beklämmande vyer från den skånska landsbygden.
Jag har under sommaren åkt runt mycket med kameran, och fotat (som Khina på bloggen http://gamlakonsum.blogspot.com/ säger) beklämmande vyer från den skånska landsbygden.
Det blir alltså bilder av platser, föremål och byggnader som lämnats åt sitt öde.
Här fick mitt antikhjärta sig en liten törn, jag ville rädda alla sakerna på bilden nedan! Speciellt TV-möbeln längst till höger som syns så fint på bilden. Tänk att ha en spetsduk ovanpå den, och så en vas med röda plastrosor. Skulle det inte passa utmärkt i vilken 50-talsfantasts hem som helst? Jag hade inga resurser (ingen bil, ingen plats hemma) och så hade alltihop stått där i regnet ett tag, det såg man, så jag och mitt antikhjärta fick gå vidare i livet.
Senare fann jag den här spisen, kolla in den! Tänk att någon fortfarande har en sådan spis i sitt kök år 2011, att den först år 2011 renoveras bort.. ut på gården innan det blir dags för soptippen.
Underbar garageport, eller vad säger ni? Håller ni inte med?
Troligen ett gammalt godsmagasin med en gång vacker ljusblå fasadfärg.
Ën sönderslagen punchveranda.
En vackert förfallen veranda till, ser ni vilka härliga spetsgardiner? Jag kunde eventuellt ana någon där inne, så därför blev det inte fler kort där.
En brevlåda i en trädgård där ingen varit på väldigt länge.
Gammal butikslokal.
Tyllgardiner och falu rödfärg.
Och sen plötsligt, dök en Lisa Larson-katt upp! Det fanns mer i den här gamla butikslokalens fönster..
..en glad Musse Pigg och en lite trött Pluto..
..och en fin grön 30-talskruka, säkert Upsala Ekeby.
Vi avslutar med en av mina finaste bilder, en reklamskylt för panel. Och det säljs faktiskt panel innanför planket än idag! Panelkungen i Teckomatorp var med i Filip & Fredriks TV-program "100 höjdare" för några år sedan, han är ett riktig karaktär och återkommande samtalsämne på orten.
Gillar ni beklämmande vyer från landsbygden? Jag vill ha kommentarer, vad tyckte ni?
Det blir alltså bilder av platser, föremål och byggnader som lämnats åt sitt öde.
Här fick mitt antikhjärta sig en liten törn, jag ville rädda alla sakerna på bilden nedan! Speciellt TV-möbeln längst till höger som syns så fint på bilden. Tänk att ha en spetsduk ovanpå den, och så en vas med röda plastrosor. Skulle det inte passa utmärkt i vilken 50-talsfantasts hem som helst? Jag hade inga resurser (ingen bil, ingen plats hemma) och så hade alltihop stått där i regnet ett tag, det såg man, så jag och mitt antikhjärta fick gå vidare i livet.
Senare fann jag den här spisen, kolla in den! Tänk att någon fortfarande har en sådan spis i sitt kök år 2011, att den först år 2011 renoveras bort.. ut på gården innan det blir dags för soptippen.
Underbar garageport, eller vad säger ni? Håller ni inte med?
Troligen ett gammalt godsmagasin med en gång vacker ljusblå fasadfärg.
Ën sönderslagen punchveranda.
En vackert förfallen veranda till, ser ni vilka härliga spetsgardiner? Jag kunde eventuellt ana någon där inne, så därför blev det inte fler kort där.
En brevlåda i en trädgård där ingen varit på väldigt länge.
Gammal butikslokal.
Tyllgardiner och falu rödfärg.
Och sen plötsligt, dök en Lisa Larson-katt upp! Det fanns mer i den här gamla butikslokalens fönster..
..en glad Musse Pigg och en lite trött Pluto..
..och en fin grön 30-talskruka, säkert Upsala Ekeby.
Vi avslutar med en av mina finaste bilder, en reklamskylt för panel. Och det säljs faktiskt panel innanför planket än idag! Panelkungen i Teckomatorp var med i Filip & Fredriks TV-program "100 höjdare" för några år sedan, han är ett riktig karaktär och återkommande samtalsämne på orten.
Gillar ni beklämmande vyer från landsbygden? Jag vill ha kommentarer, vad tyckte ni?
Ribershus (och Zlatans hus!).
Åh, en sådan fröjd för ögat. Håller ni inte med, så säg!
De tre funktionalistiska mästerverk som bildar Ribershus ligger på första parkett med underbar utsikt över Öresund, längs med Limhamnsvägen här i Malmö. De har nio våningar vardera och varje detalj på dem känns omsorgsfull och elegant.
Husen uppfördes 1937-43 med lyxiga egenskaper som exempelvis porttelefon, havsutsikt från samtliga balkonger i husen, runda matplatser och generösa perspektivfönster. (Om inläggets titel förvirrar, så visar jag Zlatans hus längst ner, alltså.)
Mitt hjärta slog nog några extra slag idag av att se såhär mycket fin funkis på en och samma gång!
De tre första höghusen i början av Limhamnsvägen är uppförda av den legendariske byggmästaren Eric Sigfrid Persson. Husen blev omtyckta, omtalade och bl.a utnämnda till "Sveriges modernaste bostadsanläggning". Efter dem följer sedan en rad hus i samma stil och vissa av dem är minst lika vackra.
Promenerar man eller kör en liten bit längre ut längs Limhamnsvägen längs havet så följer sedan området Fridhem som är känt för sina påkostade sekelskiftesvillor för de med mycket tjocka plånböcker. Här nedan ser ni Zlatan Ibrahimovics hus från 1911 som ligger mittemot badbryggorna på Ribersborgsstranden. Malmös dyraste hus? Tyvärr syntes inte just Zlatan till idag, även om man kunde ana viss aktivitet i trädgården bakom den höga muren.
Vad tycker ni om Ribershus? Och vad tycker ni om Zlatans hus? Här i Malmö vet alla att det är Zlatans hus, men nu får även ni som inte bor just här, också se det!
Kommentarer mottages varmast!
De tre funktionalistiska mästerverk som bildar Ribershus ligger på första parkett med underbar utsikt över Öresund, längs med Limhamnsvägen här i Malmö. De har nio våningar vardera och varje detalj på dem känns omsorgsfull och elegant.
Husen uppfördes 1937-43 med lyxiga egenskaper som exempelvis porttelefon, havsutsikt från samtliga balkonger i husen, runda matplatser och generösa perspektivfönster. (Om inläggets titel förvirrar, så visar jag Zlatans hus längst ner, alltså.)
Mitt hjärta slog nog några extra slag idag av att se såhär mycket fin funkis på en och samma gång!
De tre första höghusen i början av Limhamnsvägen är uppförda av den legendariske byggmästaren Eric Sigfrid Persson. Husen blev omtyckta, omtalade och bl.a utnämnda till "Sveriges modernaste bostadsanläggning". Efter dem följer sedan en rad hus i samma stil och vissa av dem är minst lika vackra.
Promenerar man eller kör en liten bit längre ut längs Limhamnsvägen längs havet så följer sedan området Fridhem som är känt för sina påkostade sekelskiftesvillor för de med mycket tjocka plånböcker. Här nedan ser ni Zlatan Ibrahimovics hus från 1911 som ligger mittemot badbryggorna på Ribersborgsstranden. Malmös dyraste hus? Tyvärr syntes inte just Zlatan till idag, även om man kunde ana viss aktivitet i trädgården bakom den höga muren.
Vad tycker ni om Ribershus? Och vad tycker ni om Zlatans hus? Här i Malmö vet alla att det är Zlatans hus, men nu får även ni som inte bor just här, också se det!
Kommentarer mottages varmast!
Ruinromantik vid järnvägen.
Det blir mer gamla hus här på Allt det gamla goda, då blogginnehavaren är väldigt förtjust i allt som är slitet och förfallet! Här ser ni ett godsmagasin (jag antog att det tjänat som just godsmagasin för det låg precis intill järnvägen) som sett bättre dagar. Undrar om det fortfarande säljs frukt och grönt där..
..och hur längesedan taket senast lades om?
Och när huset senast blev målat..
..men tycker ni inte också att det moderna hänglåset skvallrar om att det kanske ändå pågår någon slags verksamhet där inne?
Eller så inbillar jag mig bara..
..för man undrar ju vad för slags verksamhet det skulle vara? Spännande. Fönstret (bara ett ja, det som syns ovan) var omöjligt att se in genom.
Hjärtat slår liksom ett extra slag för en gammal byggnad som av någon anledning bara lämnats åt sitt öde.
Eller vad säger ni? Kommentera gärna!
..och hur längesedan taket senast lades om?
Och när huset senast blev målat..
..men tycker ni inte också att det moderna hänglåset skvallrar om att det kanske ändå pågår någon slags verksamhet där inne?
Eller så inbillar jag mig bara..
..för man undrar ju vad för slags verksamhet det skulle vara? Spännande. Fönstret (bara ett ja, det som syns ovan) var omöjligt att se in genom.
Hjärtat slår liksom ett extra slag för en gammal byggnad som av någon anledning bara lämnats åt sitt öde.
Eller vad säger ni? Kommentera gärna!
Ruinromantik på vägen.
Som ni kan läsa längst upp på bloggen, så är det tänkt att den ska handla om det lite gulnade, dammiga och orörda. Den gamla radio- och TV-affären i byn Billeberga mellan Landskrona och Eslöv orsakade såklart tvärnit och intensiva känslor med fotografering som följd, när jag passerade nu under påskhelgen.
Ack, underbara förfall..
Enligt lokalbefolkningen öppnade affären i den lilla byn 1958. 
Jag undrar när den säkert påkostade skylten släcktes för sista gången..
.. och när de sista kunderna gick ut ur dörren?
Mannen som hade affären hade under sitt liv samlat på sig ca 12.000 radioapparater men även TV-apparater, grammofoner, jukeboxar och annan technica.
Våren 2009 fick Skånes Auktionsverk i Landskrona i uppdrag att sälja hans samling, så en stor radio/teknik-auktion hölls och sedan sålde man lite efterhand på varje månadsauktion.
Lokalbefolkningen berättade även att han velat öppna ett radio/teknikmuseum men att kommunen aldrig nappade.
Lite sorgset att en sådan fantastisk skatt skingrades och aldrig fick chansen att visas på ett museum, eller vad säger ni?
Och neonskylten, visst är den vacker? Tänk om den bara fick lysa en sista gång!
Kommentera gärna!
Oj oj oj, vilken bensinmack!
Häromdagen sprang jag på en riktig kult-bensinmack! Hur ofta gör man det?
Jag är så tacksam för att jag fick komma in och fota. De utför idag "bilvård och service", jag glömde fråga om det fortfarande kommer bensin ur de gamla pumparna. Jag skulle säkert kunna spendera flera timmar där, och här kommer lite bilder på hur fint det var.
Gamla bilkartor.. åh, vad fina. Allt var ju finare förr.
H-skylt från högertrafikomläggningen den 3 september 1967.
Pumpen stod ju inomhus så det kommer nog ingen bensin ur den längre, men rasande läcker pump i turkost och vitt i alla fall!
Hörni, det där är min första kult-bensinmack. Det är ju skandal! Har ni varit på någon, har ni någon favorit? Tipsa gärna mig och Allt det gamla goda's läsare!
Jag är så tacksam för att jag fick komma in och fota. De utför idag "bilvård och service", jag glömde fråga om det fortfarande kommer bensin ur de gamla pumparna. Jag skulle säkert kunna spendera flera timmar där, och här kommer lite bilder på hur fint det var.
Gamla bilkartor.. åh, vad fina. Allt var ju finare förr.
H-skylt från högertrafikomläggningen den 3 september 1967.
Pumpen stod ju inomhus så det kommer nog ingen bensin ur den längre, men rasande läcker pump i turkost och vitt i alla fall!
Hörni, det där är min första kult-bensinmack. Det är ju skandal! Har ni varit på någon, har ni någon favorit? Tipsa gärna mig och Allt det gamla goda's läsare!
