allt det gamla goda

Under söndagsmorgonen exploderade gatorna i östra London av mer eller mindre planerade marknader. På nästan varje gatsnutt hade folk lagt ut lakan och stod och sålde sina utrensade prylar från vinden. Kallt som tusan men fint var det när jag ensam strosade runt i kvarteren kring Brick Lane och Shoreditch High Street.

Den som har barn kunde fynda ett läckert lekhus i trä med garage (kanske var det en brandstation?) från 1950/60-talen, i bilden nedan till vänster..



..men fynd i övrigt var det ont om. Problemet med dessa marknader var att det inte alls var renodlade loppisar, utan loppisprylarna delade liksom ytorna tillsammans med ny elektronik, indiska kläder, plastleksaker, fiskstånd, blomstånd, billiga skönhetsartiklar, toalettpapper på bal..



..och afrikanska trummor med oklar ålder.



Men jag ska inte klaga! Loppisprylar dök visst upp här och var..



..på trottoarerna. Häftigt. Mannen på bilden sålde av lite skor.. och två jackor.



Jag hade rätt höga förväntningar på Old Spitalfields Market som är inomhus i ett helt kvarter med tak byggt över. Men jag kanske gjorde ett stort fel.. vi gick förbi den på lördagsmorgonen på väg till ett annat lördagsnöje (inlägg kommer om det också) och sedan kom jag tillbaka på söndagen för att verkligen gå på den.

Jag upplevde den inte alls särskilt intressant när jag väl var där, det fanns nästan bara nya saker. Ett par vintagestånd fanns, men mest med pälsar, pälsmössor och skinnjackor. Någon enstaka vinylhandlare.

Tog några bilder på lördagsmorgonen när vi bara gick förbi, skulle gått där då istället ju! När jag studerat dessa bilderna närmare ser jag ju att det är såhär det ska se ut.



Kanske stod retrohandlarna på någon annan loppis på söndagen, som inte jag kände till?



Att gammalt och nytt verkligen samsades i London är väl dessa bilder ett utmärkt exempel på. Det genuina, mysiga och rejält nedgångna, sida vid sida med det väldigt vräkiga och påkostade.





Mer London följer! Ni vill väl se vad jag mer besökte och vad jag inhandlade under resan?
Kika snart in igen!

Äntligen har vi träffats, jag och den fantastiska staden på bilderna nedan. Vi har spenderat hela veckoslutet tillsammans och det var verkligen på tiden. Jag har länge känt staden kalla försiktigt på mig och nu har vi alltså till slut setts.

Ni ser kanske var jag varit..







..och ni kanske kan gissa vad jag gjort där?







Fler inlägg på samma tema följer inom en väldigt snar framtid!
Kommentera gärna! Var har jag varit och vad har jag gjort där? Tror ni jag gjorde några trevliga inköp där?

Jag har flera gånger den senaste tiden fått trevliga kommentarer där det efterfrågats fler loppis- och antiktips härifrån stan. Till er som frågat, och till alla andra som det kan intressera, här kommer en ny Malmöpärla!

Loppmarknaden på Drottningtorget hålls på söndagmorgnar från tidig april till sen september, vanligtvis. Här hittar man startdatum och slutdatum för i år, men det har ännu inte lagts upp. Vi får således ge oss till tåls litegrann.

I alla fall, det här är ett utmärkt söndagsnöje på våren och sommaren. Jag brukar promenera dit, tycker det är härligt när staden är sömnig, solen värmer försiktigt och allt har inte hunnit vakna till liv riktigt. När man närmar sig loppisen så vaknar man dock till liv fort, det brukar vara full kommers redan vid åtta, nio-tiden.

Bilden är från loppispremiären förra året, i början av april..



..och det har blivit många fina fynd under åren. Man får rota bland rätt mycket avlagda barnkläder, högar med plastleksaker och billigt nytt smink (som inte alls hör hemma på en loppmarknad) men då och då dyker trevliga saker upp.

Ibland hör man fåglar härifrån stan viska i ens öra att fantastiska saker inköpts på Drottningtorget, så än finns det hopp! Kanske syns vi i vimlet på loppispremiären i april?

En väldigt retro rätt, eller vad säger ni? Jag slängde på fredagkvällen ihop en riktigt tjock och god ugnspannkaka.

Fick snabbt fram en duk, ett par bakelitbestick, ett Isi-glas till mjölken (i design av Lennart Andersson för Gullaskruf), en Gratina-tallrik (i design av Gunnar Nylund för Rörstrand) och sedan slank allt på bilden ner.



Hela skapelsen ser ni nedan. Den blev väldigt god och lyckad trots att jag aldrig gjort det förut.



Vad brukar du göra för retro-maträtter och efterrätter? Kommentera gärna! Det måste ju finnas hur många som helst..

..bör det ju finnas ett par "danska" träljusstakar. Så varför har jag inte skaffat ett par förrän nu?
Jo, antingen har de inte varit helt rätt eller så har de varit rätt men i flera hundra kronors-klassen. 

Häromdagen begav sig jag och min goda vän O till en av stans trevligaste loppisar, och hos min favoritsäljare där fann jag dessa..



..som är helt rätt! Den matta svarta ytan och den höga smala formen tilltalar mig. 50 kr fick jag ge, kanske inte superbilligt men jag kommer att uppskatta dem och använda dem länge. Min ena oidentifierade pinnstol fick agera i exponeringsstöd vid fotograferingen, det gjorde den bra.



Snygga, eller hur? Ett femtiotalshem måste ju ha minst ett par sådana ljusstakar, eller vad säger ni?
En kommentar eller två är som vanligt varmt välkomna!

Så var den äntligen min, nämligen ett stort fint exemplar av ytterfodret ur Upsala-Ekebys serie Adria. Det var efter mitt stora inlägg om blomkrukor som en annan retrobloggare hörde av sig och erbjöd mig den här, och jag var inte sen med att nappa på ebjudandet. Vad ska jag nu leta efter för blomkruka som är lite ovanlig?

Adria var i produktion 1951-52 och formgavs av Anna-Lisa Thomson. Krukan har förärats en syntetisk succulent och ett svart, mycket passande, fat fyndat i Norrland.



Femtiotalskrukornas Rolls Royce, eller vad säger ni?
Kommentarer mottages varmast!

..mycket av den här varan! Det orörda, det som tiden bitit på men inga händer eller maskiner förstört.





Med dessa bilder menar jag att jag hoppas få komma ut och se vackra gamla byggnader och platser i vårt fagra land som av olika anledningar förfallit.

Jag ska göra mitt bästa för att komma iväg på resor och utflykter under våren och sommaren. Huset ovan hittade jag i somras i Härnösandstrakten, Ångermanland. Jag skulle kunna fälla en tår för dess skönhet, håller ni inte med?

Minns ni deras gamla reklamslogan? Jag gör.

Nu har jag dock inte Televerket att tacka för just mitt exemplar av den ljusgrå kobran, utan mina förträffliga vänner O & G som skänkte mig den i kombinerad födelsedagspresent och julklapp. Jag skuttade glatt i flera dagar efter.

Den nya kobran hamnade i samspråk med den mintgröna som funnits här i hemmet länge och ett samtal uppstod..



..som jag lyckades fånga på bild!

Kommentera gärna, visst har jag fina vänner? Och visst kom den ljusgrå kobran i bra händer? Skriv en rad!