1950-talsdesign passar i alla vrår!
Lampan är en riktig skönhet, tycker jag, med tygsladdar, ljusgrå stomme och mässingsdetaljer. Den är väldigt nätt, passar utmärkt i hallen och tillför lite mer elegans än vad exempelvis ett klot från 1930-talet hade gjort.
Vi har förärats fina funktionalistiska (huset byggt 1936) lampstuckaturer i alla rum, ända ut i hallen.
Läsningen när man inväntar ett samtal får gärna vara samtida med inredningen.
"Feminas Stickbok" är från 1958 och Femina-numret undertill önskar Gott Nytt År - 1957!
En väldigt snabb affär.
Kvinnan som brukar ha den montern var inte på plats, utan en manlig vän passade hennes saker. Jag såg flera trevliga föremål innan jag fick ögonen på affischen, men mannen sa bara att han inte kunde sälja något som inte hade prislapp.. och det var just sådana saker jag råkade peka på.
Så när det blev tal om affischen sa han att han någon gång hört henne säga något om 150 kr för den, så han kunde sälja den till mig. Vi halade ner den och halade snabbt upp 150 kr innan han hann ångra sig och sedan var vi snabbt på väg därifrån.
Förstår ni vilken otrolig lycka? Filmen "Ombyte förnöjer" med tjusiga (ni ser ju själv, fjäderplym, päls och hela paketet!) Tutta Rolf i huvudrollen kom 1939. Nu hänger den här hos mig.
Ännu mer lycka var att en viss möbeljätte som startade sin verksamhet i småländska Älmhult 1958 råkade ha snygga svarta ramar som passade perfekt, 70x100cm, så jag var ju tvungen att slå till på tre sådana också.
Kommentera gärna, har ni själv lagt benen på ryggen när ni varit på loppis för att försäljaren inte ska hinna ångra sig på det bra priset?
Och förresten, lägger ni märke till att SF-loggan såg likadan ut då? För.. 72 år sedan! Vilken tur att den är lika fin ännu.
Blått och grönt för hela slanten, del 2.
Jag tycker absolut man ska ha pinnstolar i sitt retrokök, så därför har vi två av den ni ser.
Jag köper gärna gamla kokböcker för de är så vackra. Den i mitten med kvinnan på omslaget är min farbors gamla hemkunskapsbok från skolan, tryckt 1958. "Gott på gasen" till höger är utgiven av Gasverkets Kundtjänst 1955 och "Nytt och gott av grönsaker" är från 1954.
Vi har ju faktiskt gas-spis så man kanske skulle kika i "Gott på gasen" nästa gång man ska tillaga något gott?
Två fina tillagningskärl har vi i alla fall, i ljusblå Kockums-emalj. Disken torkas naturligtvis på handdukarna "Perssons kryddskåp". Det är vackra och kvalitativa handdukar, designade av Astrid Sampe och lanserade på H55-utställningen i Helsingborg 1955. Mina är från Designtorget, och är bara några år gamla. Hade jag inte köpt dem där så hade jag nog inte haft några. Jag har aldrig sett gamla sådana.
Min mintgröna radio "Blaupunkt Derby" är min ögonsten. Jag köpte den dyrt för några år sedan i en antikaffär i Stockholm som var specialiserad på TV, radio, vinylspelare osv osv. Jag minns att jag tvingade mannen i affären att sätta batterier i den och testa den på plats, så att jag inte skulle få med mig den hem utan att den fungerade! Den fungerar felfritt och jag lyssnar ofta på den.
..men nu kommer fler bilder på kökssoffan som en kommentator önskade efter förra inlägget!
Den är ljusgrå och enligt min scannande blick bara målad en gång.
Vi avslutar titten i köket med en trevlig kylväska. Jag tycker det är extra roligt att den har blivit min, för den har tillhört min farfar som gick bort innan jag föddes. Den är gjord på Husqvarna Borstfabrik, heter "Taffel" och bakom designen står Jan Trädårdh, det är vad jag fått höra. Ofta när man ser de här så står Sigvard Bernadotte som designer. Någon kunnig läsare kanske vet mer än vad jag vet? Kommentera gärna!
Blått och grönt för hela slanten, del 1.
När den här lägenheten blev vår fick jag rätt snart en bild framför mig om att köket skulle ha ett tema med bara blå och grön färgsättning. Väggarna är tacksamt vita och matta, golvet har bara ljusa plankor. Även om temat är snävt och köket inte är så stort, så har jag hittat en hel del fint under de månader vi bott här.
Porslinet, tv-kannan, kuddarna i kökssoffan, dukarna, trasmattan och radion har alla rätt färg och har antingen köpts på loppis, i antikaffärer eller "trillat över mig" på olika sätt. Den flätade TV-kannan fick jag av min förra chefs mor, som visste att jag skulle gilla den. Picknick-terrinen fick jag av en släkting som aldrig använt den och som gärna ville bli av med den! Det enda som är nytt på bilderna ni ser är den turkosa kudden med elefantmotiv, från Svenskt Tenn, längst till vänster i kökssoffan.
Kökssoffan hade någon ställt ut vid grovsoporna på vår gård i december förra året. Det var minst en decimeter snö på den som jag gick ut och borstade av innan jag bar in den. Hur skulle jag kunna låta bli?
Som jag skrev ovan så är allt blått eller grönt!
Gardinerna kom jag över i en antikaffär, det är små små hål på några ställen men jag tycker det är mindre viktigt, gav bara en hundring för båda!
Taklampan är också ett riktigt fynd, 40 kr gav jag för den och den var rätt risig men alla lampor jag köpt på loppisar tidigare har fungerat och så gjorde även denna. Glassamlingen som ni tidigare sett bor numera ovanpå köksskåpen.
Det trevliga salt och peppar-setet tillkom nyligen och är märkt Yourstone Keramik.
De konformade ströarna (design Pierre Forsell för Gense) för salt, peppar och socker hittade jag på en loppis i djupaste Småland, och extra trevligt är ju att ha alla tre.
Vad säger ni som läser och kommenterar, vill ni se mer av köket?
Fyndet från Bornholm.
Jag tvekade länge på den här vasen minns jag, tyckte den var lite dyr (60 kr) för på loppis ser jag gärna att saker kostar en femma eller tia. Nu i efterhand är jag så glad att jag köpte den, för den har blivit en riktig favorit. Hur mycket jag än pysslar runt och byter saker på bokhyllan eller på sideboardet så får vasen alltid stå framme. Den åker aldrig in i ett skåp.
När jag lade in bilder på vasen på ett antikforum där man alltid får kunniga och engagerade svar, så visade den sig vara från Bornholm. Keramikern Lisbeth Munch-Petersen hade verkstad i Gudhjem, och levde mellan 1909-97.
Hennes verkstadsproduktion utfördes i högbränt lergods. Vasen är märkt LMP undertill, men man ser knappt L:et.
Jag undrar såklart hur gammal den är, och vem som köpt den på Bornholm under en semester kanske, tyckt om den och sedan tagit med den till Sverige.. för att sedan hamna på loppis av någon anledning och till sist hos mig!
Jag samlar..
Prylbod på upphällningen, del 2.
Ja, den lilla prylboden vars ägare hade gått bort bjöd på mycket fina saker.
Jag fick med mig den här härligt patinerade knall-orange pallen och den fina flaskan ovanpå..
.
..och den här fina gamla radion. Den heter Telefunken WL122 och tillverkades 1932/33 om jag fått rätt för mig.
Närbild på den fina, fina radion som jag var tvungen att rädda!
En uppsättning rostfria bestick med 50/60-talskänsla och en karta med tändsticksetiketter fick också följa med hem.
Det fanns en hel del keramik och glas. Den vita rejäla vasen där bak väger nog något kilo.
Märkningarna under dem skvallrar; till vänster Anna-Lisa Thomson, Ekeby (utan Upsala före..), i mitten Gabriel (är det väl? läsare får gärna kommentera vad ni vet!) och till höger Gunnar Nylund, Rörstrand.
Jag ska inte behålla allt jag fick tag på, för att många av föremålen inte är i min smak, men inte kan man väl låta så fina gamla välgjorda grejer slängas! De här var dock precis i min smak. En ljust gul vas som ser ut att vara lite inspirerad av lök, märkt "Ekeby", samt en gröngrå klotformad vas med hänkel märkt "S:t Erik Upsala Sweden".
De harmonierar utmärkt med min stora filmaffisch jag har över sideboardet och med Bo Fajans-vasen till vänster. Där hamnade de direkt, och har liksom bott in sig.. där kommer de att stanna!
Det var mycket Gunnar Nylund, Rörstand. Här är det bara den stora vita vasen bak till höger som inte är hans alster, utan Wilhelm Kåges, för Gustavsberg. Serien heter Carrara.
Märkningen undertill..
..och även vasen här till höger med gulddekor är en Carrara, Wilhelm Kåge för Gustavsberg.
Flaskan är som bekant av Erik Höglund, för Boda. Ser ni prislapparna som sitter kvar!
Slutligen, är det någon uppmärksam läsare som kollade på Antikrundan häromveckan? Den kvinnliga experten på modernt konsthantverk värderade en stor vacker häst i keramik som var svart med mintgröna detaljer.
Ser inte fågeln här nedan ut att vara från samma tillverkare? Hästen var från Goldscheider i Wien, fabriken verksam 1885-1954. Stämpeln är nästan borta..
Vad säger ni? 
Prylbod på upphällningen, del 1.
Jag passerar, varje dag till och från jobbet, en liten prylbod som aldrig är öppen. Och då menar jag aldrig!
Ibland har jag varit förälskad i föremål som stått i skyltfönstret (senast en fin och stor lampfot i keramik med glasyr i senapsgula nyanser), men inte haft möjlighet att köpa dem för att det just aldrig är öppet där.
Det finns inga öppettider på dörren men den senaste tiden har skyltar på fönstren visat att det är "total utförsäljning, 50% på allt!" där inne. Jag har, varje dag, kollat om det ser öppet ut, men icke.. Så en dag i förra veckan gick jag förbi i ett annat ärende och då var dörren öppen.
Det var släckt där inne men jag gick in och fann en kille i arbetskläder, som hade fått i uppdrag av fastighetsägaren att slänga allt som fanns där, för att mannen som hade butiken troligtvis hade gått bort. "-Ta vad du vill, för allt ska bara slängas ändå" sa killen i arbetskläder och medan han raskt slängde saker i sopsäckar synade jag lika raskt om det fanns några saker värda att plocka med sig. Det fanns det!
Tyvärr hade det redan varit två tjejer där som fått med sig fyra kartonger därifrån, fulla med saker. Men jag blev inte lottlös. Lite konstigt kändes det att bara plocka med sig saker därifrån och mannens prislappar och små noteringar som "S:t Erik, 30-tal, 350 :-" sitter kvar på alla sakerna.
Jag ska förvalta dem väl, och de jag själv inte tänker behålla ska jag se till att de kommer till någon som tycker om dem. Bilder på allt fint jag hittade där kommer i nästa inlägg.
Kommentera gärna om ni också har råkat springa förbi en prylbod på upphällningen..
Här ska retrobloggas!
En liten titt på köksväggen.
