Det började för några veckor sedan med en väldigt efterlängtad..
..loppisskylt. Jag har passerat den lilla nedlagda radio- och TV-affären i byn Billeberga mellan Landskrona och Eslöv med neonskylten kvar i alla år och har alltid tyckt det var lite spännande, hur det ser ut där inne och vad som döljer sig innanför persiennerna.
För några veckor sedan drogs persiennerna upp, det sattes fram allehanda ting i fönsterna och äntligen skulle jag få komma in och rota, bli smutsig om fingrarna och lycklig. En riktig dröm gick i uppfyllelse när jag igår vid lunchtid steg in i den lilla affären som varit tillbommad i alla år!
Göran Ågårdh (1932-2010) öppnade sin radio- och TV-affär i Billeberga 1958 och när hans kunder köpte nya apparater av honom tog han gärna in deras gamla i inbyte. På så sätt började han samla på dem men även på annan technica. Jag vet inte riktigt när radioaffären bommade igen men möjligen någon gång under 1990-talet när man började åka in till städerna eller till nya stora köpcentrum som växte fram i krokarna.
Det fanns en del radioapparater kvar men man hade även rensat ur husets gömmor och hittat glas, porslin, tidningar, LP-skivor, krukor, mässings- och kopparföremål..
..de hade även exakt en sådan radio som jag har hemma på byrån i hallen. Den närmast taket. En Concerton tillverkad 1953. Vad tycks förresten om tapeten? Den var säkert det vassaste man kunde ha på väggarna i sin affär 1958!
Skyltfönstret.
Innan Ågårdh gick bort fick Skånes Auktionsverk i Landskrona hösten 2009 uppdraget att sälja hans samling vilken då omfattade ungefär 12.000 tekniska objekt såsom radio- och TV-apparater, grammofoner, jukeboxar, och skivspelare.
En stor teknikauktion hölls som fick internationell uppmärksamhet och lockade många samlare och entusiaster. Ågårdhs samling har omnämts i Guiness Rekordbok vid flera tillfällen som världens största privata samling med den här typen av technica.
Vem kunde ana att allt detta dolde sig där inne? Hela samlingen har ju knappast gått att inhysa i den lilla butikslokalen, det lilla kontoret och den tillhörande lägenheten på ovanvåningen utan har nog krävt en hel del mer plats.
Notera den inte fullt lika vassa femtiotalstapeten inne på kontoret, och gardinen! Det fanns fyra längder men vad ska jag med fler gardiner? Haha.
De tillhörande garagen innehöll också radioapparater..
..och i ett av dem befann sig en ung Björn Borg på väggen.
Den turkosa fåtöljen med armstöd i trä borta i det högra hörnet ville jag gärna ha men tyget var sönder lite här och var, så jag avstod.
Vad jag inte visste, men har kunnat läsa mig till var att Ågårdh förde dialog med kommunen och ville öppna ett radiomuseum i byn, han hade till och med sett ut en byggnad som kunde passa men då de aldrig nappade och tyckte det var en idé värd att hjälpa honom med, så blev det aldrig av. Trist, tycker jag.
Vad fick jag med mig därifrån, undrar ni kanske? Det blev ingen radio. Jag hade gärna velat ha en liten nätt variant i teak av vassare formgivning men jag hittade tre små svarta och turkosa femtiotalsljusstakar..
..och framförallt, fåtöljen som de står på! Jag tycker den är väldigt lik någonting ur serienTriva från NK. Triva som ritades av Elias Svedberg fick man allt lov att montera själv då möblerna började tillverkas i mitten på 1940-talet och de levererades i platta paket, innan IKEA rönte stora framgångar med samma sak.
Det sitter dock ingen liten bricka undertill som skvallrar om tillverkaren, och det finns inte heller någon brännmärkning eller märkning alls. Jag har vänt och vridit på det och kommit fram till att träet i Triva-serien var svärtat. Det har inte min fåtölj, den har heller inte samma klädsel som alla Triva-fåtöljer jag sett. Inte vet jag, snygg är den i alla fall och skön att sitta i!
Huset ska nu säljas och därför ska allt bort. Vi räddade i alla fall (den förmodade) Trivan som enligt dem som skötte ruljansen på loppisen hade stått i själva affären. En fantastisk bit radiohistoria, eller vad säger ni? Kommentera gärna!
