allt det gamla goda

En stämningsfull första adventsmorgon i köket, som jag fått till med väldigt små medel. Elljusstaken som endast kostade tjugo kronor för några somrar sedan kommer från Smålands bästa loppis (och jag har varit på många), Östregårds antik och loppmarknad i Moheda. Reda-hyllan och historien om den känner ni redan till..



..och under ljusstaken finns fler fynd från Småland. Liten stjärnformad tennljusstake som jag fann i en påse med diverse annat och skål i klarglas ur serien Randi, design Lennart Andersson för Gullaskruf, ett femtonkronorsfynd från Kupan i Växjö. Nötknäckaren i tenn loppade jag nu i lördags för en tia.



Jag gillar verkligen sådana här bordsgranar i lövsågat trä som varje hushåll plockade fram till jul förr i tiden. Just den här har snö på sig också, extra fint tycker jag. Tjugo kronor, loppad för ett par veckor sedan. Julgransljusen är dyrare än själva granen!



När min farmor gått bort ärvde jag denna tomteljusstake i trä. Hon hade fått den i present när hon var ungefär tio år gammal, alltså runt 1930. Den ger verkligen en gammaldags julkänsla och som ni ser har jag haft turen att hitta smala lite högre ljus till den.



På köksbordet, loppad tiokronorsduk med änglar som tänder ljus och trebent ljusstake i metall som kostat ungefär samma summa.



Ser fram emot att se mer julmys på alla trevliga bloggar jag följer, och kommentera gärna här! Vad tyckte ni om mitt adventspynt? Skriv en rad vetja!

..en proletärstjärna till! Om jag fick behålla en enda av alla mina julsaker skulle det nog vara den här stjärnan. 15 kr kostade den mig men den är värd så mycket mer, utan den är det inte retrojul.



På Antikvärldens hemsida kan man läsa följande om den; "Den anspråkslösa adventsstjärnan i orange papper med sitt hemlighetsfulla sken har på senare år nästan glömts bort. Under andra världskriget när stearinljusen var ransonerade lyste den upp i de svenska fönstren till tröst för mörkrädda barn. Det var H&M:s grundare Erling Persson som började tillverka den smidigt hopfällbara stjärnan som alla hade råd att köpa, och under 1940-talet blev julprodukten en sådan succé att den lite nedsättande kallades "proletärstjärnan". När även andra än arbetarfamiljer ville ha adventsstämning i fönstret började man tillverka stjärnor i halm, trä och näver; hemslöjdsmaterial som gav skenet en mer genuin atmosfär och kunde leda tanken till den enkla krubban i Betlehem. Men den papperslätt svävande betlehemsstjärnan från 40-talet är nog för många den mest äkta."

Såhär ser den ut ihopfälld. Visst är den härlig?



Så tomten, jag önskar mig en till, har denna vanligtvis i vardagsrumsfönstret men vill gärna ha en i köksfönstret också. Jag har varit väldigt snäll i år. Tack på förhand!

Under söndagen besökte jag Joakim Bengtssons (expert i Antikrundan, VD för Helsingborgs Auktionsverk) julmarknad i hans hem i Landskrona.

Hans helt fantastiska hem "Gamla Kassan" i fyra våningar byggdes av Landskronas borgmästare Bernhard Oelreich år 1754 och förvärvades av kronan 1760. Fortifikationsförvaltningen ägde huset fram till 1956, sedan dess är det privatägt och har förutom de fyra våningarna där julmarknaden hölls, en stor innergård och en hel länga med stall/verkstäder. Evenemanget var välbesökt som det kanske framgår av bilderna..



..och att lyckas ta bilder utan folk i vägen var en utmaning. Olika utställare av mat, dryck och hantverk höll till i husets olika utrymmen.



Allt tänkbart ätbart som hör julen till fanns att köpa. Det luktade gott och var väldigt stämningsfullt.





Borden med äldre julsaker nappade ju jag på. Stenhårt!



Ljusklämmor i bleckplåt har jag redan så att det räcker till en hel gran, men de små stjärnljusstakarna i mässing och tenn var jag lite sugen på. Har en sådan, men det hade varit väldigt trevligt med en liten grupp..



..och juldukar, hur många gamla trevliga juldukar har jag inte? Så det köpte jag inte fler. Men jag uppskattade att det fanns. Ett helt rum i stallbyggnaden var fyllt med gamla julgranskulor i glas, pappersparader, pappersbonader, flaggband och porslinstomtar. Jag var lycklig.



Här och var dök Joakims samlingar upp. Här lite brun Höganäskeramik. I ett annat utrymme fanns den gula.







I köket var det julstök och det bakades för fullt.





Ytterligare en samling, mjölkkannor och tillbringare.



I ett av rummen, med den här fantastiska ljuskronan..



..var det bara vintage som gällde bland utställarna.





Alla som känner mig vet att plastsmycken, speciellt örhängen, ligger mig väldigt varmt om hjärtat, så den här lådan gjorde mig ju extra nöjd. Jag har dock örhängen i alla tänkbara färger och former redan, annars kanske jag hade köpt några par här.



Längst upp i huset på vinden var det nog allra mysigast. Man fick nästan kryssa mellan murstockar och bjälkar, här och var fanns bord med antikviteter til salu..



..och så fanns det ett stort originalfönster med utsikt mot småbåtshamnen. Oslagbart!











Adjö för den här gången, "Gamla Kassan"! En mycket trevlig julmarknad i en oslagbar miljö, får ni tillfälle att besöka den nästa år så gör det! Jag såg Joakim själv två gånger, båda gångerna var han upptagen så att jag inte kunde ge honom ett visitkort så att han kan gå in och läsa det här. Vi får hoppas han hittar hit ändå!



Kommentarer mottages varmast, det vet ni!

..har mitt hem varit så välstädat som idag. Jag har till och med oljat in möblerna. Anledningen ser ni på bilden nedan.



Ni ser W som är journalist och har varit här för att göra ett inredningsreportage och ett reportage om mina dockskåp. Han har fångat både det lite större..



..och det lite mindre på bild.



Reportagen kommer nog att publiceras förrän nästa år, men då tipsar jag naturligtvis var och när de dyker upp, här på Allt det gamla goda!

Behöver jag säga vilken min favoritfärg är? Ni som inte vet, kan följdaktligen se det nedan.
Det har alltså under åren blivit en rad föremål i min älsklingsfärg.

Dags för färgkoordinerat stilleben nummer två i mintgrönt! Färgen som ligger mig varmast om hjärtat.



Vas med hänkel i en fin, dov och nästan lite smutsig mintgrön kulör från S:t Eriks Lervarufabriker i Uppsala. Fabriken köptes upp av Upsala-Ekeby 1937, gissar att den här som är märkt med S:t Eriks emblem är från 30-talet.

Vattenkannan i bakgrunden var ju mitt enda inköp på den moderna mässan i Brösarp för ett tag sedan. Spetsduk från någon loppis i avlägsen dåtid och ros-örhängena är en present.



Kaffekoppen märkt med en liten, liten Gustavsberg-stämpel hittade jag på Qvartinge Antik utanför Mariefred och vaselin-burken inköptes på samlarmarknaden i Markaryd i somras.



I mitten satte jag min mycket omtyckta tillbringare i plast, i design av Bjarne Bo för AB Plastteknik, enligt "plastbibeln" av Thomas Lindblad är den från mitten av 60-talet. Snygg är den i alla fall! Finns i fler färger, har sett den i röd och orange. 



Ute på vänsterkanten hamnade en äggkopp som jag väldigt gärna samlar fler av. Den är från norska Figgjoflint och jag har har ännu inte lyckats hitta fler. Har du sådana att sälja mig, skriv i kommentarsfältet!

Bredvid har vi en söt liten ströare i plast märkt W. Germany och ett par smycken i matchande färg.

Assietten med sin 50-talsform (inte fyrkantig men heller inte rund - något mittemellan) är märkt Green Horizon (dekornamnet/serien) och Johnson Bros (tillverkaren). Den är också så pass snygg att jag gärna skaffar fler..

Melitta-kannan som blev hastigt påflugen av ett litet lövformat fat från Syco Keramik delar assietten med ett par anonyma äggkoppar på en loppisinköpt spetsduk.

Nu vill jag ha kommentarer! Vad skulle ni vilja se för färger i mina stilleben?
Vad tyckte ni om detta? Kommentera gärna en rad eller två!

Jag tänkte idag fortsätta med mitt tema Malmöpärlor, en serie inlägg som handlar om var man hittar trevliga butiker som säljer begagnade prylar i Malmö. Kanske något för den som är på besök, eller är nyinflyttad? Eller för den som bor här men missat någon av de här spännande ställena.

Tänkte idag visa er Sopstationen (Carlsgatan 16, ingång från Mercuriigatan) som ibland har sina ljusa stunder. Sopstationen har en ganska stor butiksyta, det ligger i en gammal industri eller fabrikslokal bakom Centralstationen neråt hamnen, vilket är ett off läge men är man ute efter billiga möbler så gör man rätt i att ta sig dit.

Uifrån ger butiken ett något skräpigt intryck, men tar man sig tiden att besöka den så kan det som sagt dölja sig en och annan pärla där inne, isåfall på möbelsidan..









..och med det menar jag exempelvis de här två skåpen. Missade att notera priset på dem men de är som sagt inte dyra på Sopstationen. Övriga fynd, förutom möbler, kan nog vara svåra att göra. Trots det finns verkligen allt, från tavlor till textilier via resväskor till lampor, träningsredskap och böcker.





Den här soffgruppen blev jag förtjust i sist jag var där. Lite sliten på armstöden men ändå härlig i sin sextiotalsformgivning.



För den som gillar udda butiker och att smutsa ner fingrarna genom att rota djupt (som jag!) är det här rätt ställe. Det är inte rätt ställe om du hoppas på finare glas, porslin och design. Man kan dock hitta en alldeles egen variant av fiskargubbe på tavla, se bilden nedan..



..och det är väldigt humana priser på mycket.



Till sist lite kul kuriosa. SVT, Sveriges Television Malmö spelar in sitt kulturprogram "Sverige!" på Sopstationen. Så har ni sett hyllorna med prylar och det vackra schackrutiga golvet så vet ni nu var det finns.



Sopstationen är spännande, därför återvänder jag med jämna mellanrum.

Fler Malmöpärlor kommer, en hel serie så kika in ofta! Och kommentera gärna, det gillar jag.

Jag har, som säkert många av er läsare och andra retrobloggare, mycket fyndade ting i gömmorna. Är det något jag är intresserad av så är det former och färger, och därför kommer det nu att dyka upp färgkoordinerade stilleben som får en egen kategori, här på Allt det gamla goda.

Idag börjar vi starkt, med koboltblått och guld. Rackarns snyggt ihop om ni frågar mig!



På bilderna ser ni; byggbara 60-talsljusstakar från tyska NAGEL. Jag gillar dem i mässingsvarianten, som inte är lika lätta att hitta som de i krom. De är så fruktansvärt snygga så att det gör ont, eller vad tycker ni?

Nedanför dem har vi faktiskt ett riktigt fynd, ett lövformat mindre uppläggningsfat formgivet av Stig Lindberg. Serien heter Gefyr och är naturligtvis av fabrikat Gustavsberg. Jag fann detta på en annars fyndfattig bordsloppis på Gotland och gav bara 20 kr för det.



Lampfoten i mässing är också en typisk 60/70-talare och står till vardags i fönsterkarmen tillsammans med NAGEL-ljusstaken. Jag är alltså totalsåld på snygga mässingsprylar, framgår det? 80 kr gav jag för den på en stor inomhusloppis för något år sedan.

Lackskärp med guldfärgat spänne, gåva från min goda vän E.

Väska i quiltat fejkskinn med guldfärgad kedja, inköpt i vintagebutik i Köpenhamn.

De höga smala ljusstakarna till höger är ett fynd från Myrorna, 60 kr för paret. Jag har sett dem i lite olika höjder, och de brukar kosta flera hundralappar med än vad jag gav. De är märkta "GNOSJÖ" undertill.

Och slutligen, som säkert framgår av bilderna så är jag även totalsåld på roliga smycken, främst i plast. Det som är så bra med dem är att de inte kostar mer än 5-20 kr och det som är mindre bra med dem är väl att det har blivit så många att jag glömmer vad jag har.. ett klart i-landsproblem.



Nu vill jag ha kommentarer! Vad skulle ni vilja se för färger i mina stilleben?
Vad tyckte ni om detta?  Kommentera gärna en rad eller två!

..med DYMO-appararen och femtiotalstapeten så gjorde jag även visitkort. Har nu ca 400 st, det får väl räcka ett tag!

Jag påminner er igen, ni som inte redan följer Allt det gamla goda bör bestämt göra det!

Nya läsvärda inlägg ungefär varannan dag, så gå in på Bloglovin och lägg till mig! Nu är det er tur att anstränga sig lite, ni ser ju nedan att jag rotat fram både DYMO-apparaten och en gammal femtiotalstapet ur mina lager.

Så hur många av er som läser, prenumererar på mina inlägg? Ni vet var kommentarsfältet är.

Ibland korsar kunskap ens väg och ibland måste man söka den med ljus och lykta, för visst är det så? 

Jag fick igår äntligen reda på vem som tillverkat min ljusgrå pinnsoffa, efter att ha haft den i nästan ett år. Den har ingen brännmärkning och ingen etikett kvar undertill.

Såklart visade den sig vara småländsk, som så mycket annan fin svensk hantverkstradition.



Den är tillverkad av Nässjö Stolfabrik AB NESTO och möjligen formgiven av Lena Larsson. Jag har inte lyckats hitta någon riktig datering, men pinnsoffor lär ju ha kommit som ett komplement till pinnstolarna strax efter att de blev var mans ägodel.

Dock hittade jag följande;

"År 1870 startade Per-Johan Andersson från Hylletofta socken en snickeriverkstad på Kvarngården i Svenarums socken som låg cirka 3 mil sydväst om Nässjö. Hans produktion var då cirka 700 pinnstolar per år. Sedan flyttade fabriken till den något större orten Malmbäck och år 1882 etablerade sig slutligen NESTO i Nässjö, på Fabriksgatan 17. Årsproduktionen ökade till 200 000 pinnstolar per år och Nässjö Stolfabrik AB NESTO, kallad "Pinnen" av Nässjöborna, blev störst i Norden. Stolarna tillverkades i björk och bok. Björken togs från Småland och boken från Skåne. En pinnstol består av en massiv träsits, ryggpinnar och ben som är snett intappade och ett toppstycke (som kan vara utformat på olika sätt) som håller ihop ryggpinnarna. Konkurrenterna till Nässjö Stolfabrik AB NESTO var bland annat Göte-Möbler, Bröderna Wigells i Malmbäck och Hagafors Stolfabrik, som alla befann sig på småländska höglandet."

Jag lärde mig också igår..



..att sillgafflarna och kaffeskedarna som är märkta CROM SWEDEN är från Nilsjohan och modellen heter Inga.

Varje dag (nästan) lär man sig något nytt - kommentera gärna på ämnet! Kanske visste mina kunniga läsare att min pinnsoffa var en NESTO och att de små besticken var Nilsjohan!