Julkortspyssel.
Jag funderar för fullt hur årets julkort från mig ska se ut. Nedan ser ni 2008 års kort. Jag har alltid haft bild som favoritämne i skolan. Det kanske ni ser! Jag tecknade i alla fall ett fönster med en proletärstjärna (är besatt av de orange gamla pappstjärnorna och har bloggat om dem här) i. Utan en sådan i fönstret är det banne mig inte jul. Ritade även dit min elljusstake från Philips som kostade 5 kr på scoutloppis, numera har jag faktiskt två likadana och de har ett eget inlägg här. Jag brukar lämna in mitt unika original till ett tryckeri och sedan hämta en bunt fina kort att skicka iväg till familj och vänner!
Så ska jag rita årets julkort..
..eller satsa på ett mer.. collageinspirerat?
Här är mitt julkort från 2010. Granen består av utklippta delar av ett gammalt kuvert. Ett julkort från längesedan vars kuvert hade så vacker bladmönstrad insida! Granens stam är också gjord av insidan på ett gammalt kuvert från Region Skåne. Flaggbanden, de flätade pappershjärtanen och ljushållarna med levande ljus har jag ritat och klistrat dit. Vidare övade jag lite och lyckades få fram min bästa skrivstil på texten "Granen står så grön och grann i stugan".
Gör ni också julkort? Och ska jag rita eller pyssla ihop ett collage? Kommentera gärna!
Årets fynd hittills..
..måste ju vara mini nurse jag hittade i somras. Det är inte ofta, mina vänner, som man hittar en Caco-sjuksköterska från 1950-talet i originalkläder!
Caco (vilket är en sammanssättning av namnet Canzler och orten Coburg) började 1930 tillverka dockskåpsdockor. De hette från början CaHo, en sammansättning av namnen Canzler & Hoffmann). Dockorna är små, i skala 1:16 eller 1:18 och de känns igen på att de har huvud i komposition med gjutna frisyrer och målade anletsdrag, böjbara lemmar, händer och fötter i målad metall och välgjorda kläder och accessoarer som alltid speglar tiden och rådande mode. Det förekommer både vuxna, barn och bebisar. Bebisen bakom mini nurse är också en Caco.
Hon är bara 10 cm lång men ser väldigt stor ut på den övre bilden!
Förtjusande minisjuksköterska, eller vad säger ni?
En blommig vintagedröm.
Well, vad tycks? Visst är det en blommig vintagedröm jag hittat? Schweizisk tillverkning, står det inuti om man lyckas leta fram etiketten genom under alla lager av tyll. Den gamla trägalgen från Statens Järnvägar fick äran att hålla upp min hittills tjusigaste klänning.
Stekhet sommarvecka i New York - del 2.
Lördagen den 6 juli i år promenerade jag på morgonkvisten från hotellet för att besöka Hell's Kitchen Flea Market som jag läst så mycket om. Förväntningarna var på topp. Staden hade hunnit börja koka redan på förmiddagen, detta skulle bli den näst varmaste dagen hittills i mitt trettioåriga liv.
Den varmaste var ju dock dagen efter, som ni kunde läsa om i det förra inlägget. Puh!
Hell's Kitchen Flea Market ligger på Manhattan där West 39th Street möter 9th avenue. På vägen såg jag en blompyntad cykel.
Loppmarknaden visade sig vara mycket trevlig med gamla patinerade skyltar, snyggt slitna läderväskor..
..flaggor som i vissa fall bara hade 48 stjärnor och allehanda mässings- och tennföremål.
Jag hade kunnat köpa med mig hur mycket som helst hem, men fick hejda mig. Tänkte på resväskan.
Och på klädsidan då? Gott om vintageplagg fanns till försäljning, bland annat en av de finaste klänningar jag någonsin sett. Det säger jag säkert en gång i halvåret, när jag ser en väldigt fin klänning, men den här gick verkligen inte av för hackor! Den kunde tyvärr inte bli min då den var pytteliten, storlek XS eller 32-34.
Den allra finaste lilla klänningen för småflickor fanns också där. Tänk er lyckligt amerikanskt femtiotal. Den välkammade flickan ler brett ikapp med resten av familjen i den här klänningen!
En och annan kund var tapper i den 35-gradiga värmen och provade pälsar. Klockan var då bara tio på förmiddagen, ännu värre skulle det bli.
Och tur var det att jag avstod att köpa fina gamla glasburkar. En lång dag i solen skulle det bli.
Klippdockor, efterkrigstid-style.
När jag var klar med trettionionde gatan satte jag kursen söderut. Vart får ni se i nästa inlägg! Kika snart in igen!
Stekhet sommarvecka i New York - del 1.
Dagen då de här bilderna är tagna av mig och min numera framlidna lilla vän Konica Revio med 4.0 megapixel var den varmaste vi hittills varit med om i våra liv.
Söndagen den 7 juli i år var vi på loppis i East River State Park, Brooklyn, New York. Solstinget var inte långt borta. Varningen, en "heat alert" i morgonprogrammen på TV visade att det skulle bli 35-40 grader varmt men vi var tappra.
East River mot Manhattan. Lätt en av världens fräschaste floder, NOT!
De flesta loppisbesökarna sökte sig till skuggan under tälten. Så även jag själv! Loppmarknaden Williamsburg Flea hålls som jag skrev ovan i East River State Park där Kent Avenue möter N. 7th Street. Närmaste tunnelbanestation är hållplatsen Bedford Ave. på linje L.
På ett bord var det fina äldre cigarretuier, skåpsbeslag, krokar och andra små metallföremål men de var skållheta av solen så det fick bli "se men inte röra".
Det här halsbandet skulle jag ju bara köpt, hur kunde jag låta något så läckert ligga kvar? Jag brukar inte ångra mig över att jag inte köper saker, brukar tänka att hur mycket smycken som helst, hur mycket kläder som helst och hur mycket prylar som helst passerar mig hela tiden. Jag har ju loppis som största fritidsintresse och arbetar i en second hand-affär så jag har blivit något avtrubbad med tiden.
En säljare hade både en Stig Lindberg-vas (med prislapp på $800)..
..och en PH-lampa i sitt tält. Tittade inte på den prislappen. Vi kom dock i samspråk en stund om att jag var från Sverige och att detta var den varmaste dagen jag någonsin upplevt.
Tre snygga mässingsgalgar låg och blev brännheta i solen. Jag har för mig att dosan (även den i mässing) på bilden var antingen från Gusum eller Ystad Metall, men den var dyr som tusan så det fick vara.
Ännu mer mässing. Djur..
..verkade poppis.
Poppis var även vintagekläder och det var inte alls svårt att hitta snygga 1950- och 60-talsklänningar (som ju är ett av mina specialintressen). Tänk att jag rest ett halvt varv runt jorden och där hittar jag precis samma typ av plagg som i Köpenhamn, Paris, London eller Berlin.
Efter en god stund av loppande strosade jag förbi Brooklyn Brewery och köpte en väldigt god kokosglass från en glassbil. Den smälte ner längs min arm på ett par minuter medan jag åt. Man fick allt skynda dig om man skulle äta glass den här dagen.
Williamsburg visade sig bjuda på mycket gatukonst. Det gillar jag.
Alldeles i närheten ligger en av Beacon's Closets fyra butiker i stan. Adress 88 N. 11th Street, tunnelbanestationen Bedford Ave. på linje L är närmast. För vintageintresserade så går de att jämföra vid Beyond Retros butiker, som finns här hemma i Göteborg och Stockholm. Generösa ytor..
..färg- och plaggsortering för bäst översikt, mycket accessoarer och skor.. ett vinnande koncept av att döma på hur mycket folk det var i butikerna när jag besökte dem!
Mycket mer New York följer, jag tog över 400 bilder under resan och har alltså en hel del att visa er. Kika snart in igen!
Fina femtiotalsklockan.
Jag har hållit på ett bra tag med klockan. Den var i rätt så dålig kondition när jag fick den i somras av en antikhandlare. De fina visarna i mässing var bemålade med tjock vit färg som jag skrapat bort, och kanterna på klockan var naggade och förstörda men det byggde jag upp med snickerispackel. Den fick lite ny svart färg på kanterna och till sist strök jag den med teakolja. Den blev hur fin som helst. Det visste jag direkt när jag såg den, att med lite omvårdnad skulle den bli det.
Nu pryder den en av väggarna i funkispärlan, vad tycks?
Sollefteå en blek vinterdag.
Nu blir det Ångermanland för hela slanten här igen. Gotta love it. Häromkvällen satt jag och googlade på Sollefteå, åkte omkring i de trakterna under en dag i somras och tyckte bygden kring älven var så vacker.
Snubblade över en blogg med de mest fantastiska bilder av Ångermanland och Medelpad. Fotografen med bloggen mytrips.se heter Anders Brunberg och för första gången visar Allt det gamla goda bilder som inte är tagna av undertecknad själv. Anders, dina bilder är underbara! Tack för att jag fick visa några av dem!
© Anders Brunberg
Ni ser stationshuset i Sollefteå en blek vinterdag. Järnvägsstationen i rödtegel uppförd 1885 ligger utmed Ådalsbanan. Lite kuriosa är att den föreställde den fiktiva orten Hedestads station i filmen "The girl with the dragon tattoo" från 2011.
© Anders Brunberg
Nya sovrumsgardiner.
En härlig söndag i somras hade jag förmånen att faktiskt vara i Stockholm och kunna besöka den stora bakluckeloppisen på Täby Galoppfält.
Hos en säljare med många trevliga prylar fann jag en kartong med något intressant. Jag grävde raskt upp några läckra gardinlängder och där, just då, hittade jag sovrumsgardinerna från femtiotalet som jag letat efter så länge. Säljaren ville ha ynka 100 kr/st och då hon hade fler valde jag ut de två bästa.
Upsala-Ekeby-krukan i fönsterkarmen loppad i Ångermanland i somras är ju given ihop med gardinerna. Även Carl Malmstens pinnstol Lilla Åland, Tidstrand-filten och sextiotalssovtäcket på sängen. Lampskärmarna i Stig Lindbergs tyg "Melodi" ska däremot få en annan plats, här skulle jag vilja sätta något mer diskreta skärmar.
Gardinernas mönster i närbild.
Vad tycks? Kommentera gärna!
Litteraturfynd del 2.
Fler litteraturfynd har gjorts under sommaren.
Några nummer av tidningen Konstrevy från trettiotalet lockade mig med sin typografi när jag besökte butiken Lata Pigan utanför Enköping. Den uppmärksamme noterar signaturen GAN nere i höger hörn på nummer 4 från 1936.
Och det är ju minsann GAN, Gösta Adrian-Nilsson (1884-1965), som ritat gripen på omslaget till Skåne-numret! Gripen är ju Skånes landskapsvapen och Gösta Adrian-Nilsson är en av våra främsta modernistiska konstnärer.
På första sidan finns även reklam för vår kanske mest kände silversmed Wiven Nilsson (1897-1974) med tjusig text på franska; "Wiven Nilsson, Lund, atelier pour des constructions d'argent et d'or". Det är inte så svåröversatt, men betyder ungefär ateljé för arbeten i silver och guld.
Nummer 1 från 1936 har omslagsillustration av Otte Sköld (1894-1958).
Omslaget på nummer 3 från 1935 bär ett ansikte som är så svagt, så svagt ritat i blyerts signerat Bertil Damm (1887-1942).
Och slutligen, nummer 1 från 1935 visar en naken kvinna med långt hår i fladdrande vind, ritad av Kurt Jungstedt (1894-1963).
